Aftonbladet – 8 augusti 1872, sida 3

BLANDADE AMNEN. Dianatemplet i Ephesus har nyligen blifvit anträffadt af engelsmannen mr Wood och dess utgräfning har påbörjats och det med sådan ifver, att redan flera fartygslaster af marmor hafva afgått till England. Berättelsen om mr Woods operationer och den lyckliga upptäckten bör räknas till en af arkeologiens största triumfer; ty denna upptäckt är ej att tillskrifva en tillfällighet eller gissning på måfå, utan en enda mans energiska och uthålliga viljekraft. Genom att undersöka den stora teatern 1 Ephesus upptäckte mr Wood nemligen en högst märklig inskrift, som innehöll upplysningar om Dianatemplets yttre utseende och som närmare betecknade de vägar, å hvilka man på gudinnans födelsedag förde hennes silfverskrin och -klenoder från templet till teatern och tillbaka igen, hvilket skedde genom tyå olika gator, af hvilka den ena kallades Magnesiagatan. Med denna nyckel i handen fann mr Wood snart den ena af de i inskriften nämnda gator. Den antika gatuläggningen låg på ett djup af 12-föt i medeltal och genom att beständigt följa denna väg hopades mr Wood att till slut träffa på templets elen ringmur, den så kallade Peribolos, och han blef heller icke sviken i denna förhoppning. I April månad 1869 stötte han verkligen på ett hörn af denna mur, och en inmurad sten med en både på latin och grekiska affattad inskrift bekräftade att detta var ringmuren, Peribolos, som kejsar Augustus hade låtit iståndsäfta med templets egna tillgångar. Det var nu tydligt, att sjelfya templet måste finnas på något ställe innanför denna mur; men som det icke var möjligt att angifva dess omkrets, emedan den på ringa afstånd från det uppdagade hörnet var fullständigt nedrifven, måste man söka efter templet medelst omfattande brunnborrningar innanför ringmurens förmodade omkrets. Man arbetade här i många månader på sina ställen till mer än 22 fots djup, tills man slutligen i April 1870 träffade på ett vackert, hvitt marmorgolf och några kolossala skulpturfragmenter. Dessa lemningar blefvo anträffade P 18 fots djup, och tätt vid sidan af golfvet lågo marmorstycken i mängd, delvis pngripna och förkalkade af eld. På detta ställe började man nu ifrigt arbeta och utvidga brunnen i alla riktningar. Man stötte efter hand på betydliga arkitektoniska fragmenter, som tydligen hade tillhört en byggnad af joniskt LIrSprung, vidare på en stor trappanläggning och i Febr. 1871 på ett pelareskaft, 6 fot och 1 tum i diameter, som ännu stod qvar få sin basis i sin ursprungliga ställning. Det blef nu nästan säkert, att man fått reda på templets långa sydsida, och ansträngningarna för att pås skynda utgräfningen fördubblades. -På hösten 1871. anträffade mr Wood nedersta delen af ett pelareskaft, söm var ypperligt konserveradt och på hvilket var utförd en grupp af manliga och qvinliga figurer, dels sittande, dels stående. De stående figurerna voro 6 fot höga och hela mas-, san vägde inemot 11 tons. Det. var tydligt att detta peläreskaft ursprungligen hade tillhört em af da 36 pelare, som Plinius omtalar bland temrplets admiranda. Vid utgången af år 1871 hade man funnit två dylika pelareskaft, en pilaster med en utmärkt vacker grupp i -haut relief, präktiga kapiteler, friser, dekorativa elementer, allt af den finaste, hvita marmor, och man ausåg det vara tid på att bortföra dessa första frukter af företaget. Skeppet Caledonia, tillhörande brittiska marinen, inlastade derför i Jan. omkring 60 tons marmor i Smyrna och förde dem till Malta; blott-en ringa del af den rika lasten har dock kommit till England, men återstoden väntas med det snaraste. M T är har mr Wood fortsatt utgräfningarna i stor skala genom att till en början bortföra det öfversta jordlagret på en vidsträekt yta och derigenom förbereda sig till den egentliga utgräfningen, som skall ega rum på hösten. Denna årstid är nemligen särdeles lämplig för arbetarne, emedan det vatten, som under vintermånaderna samlar sig i de lågt liggande partierna, vid den tiden är uttorkadt och malarian, som begynner i Maj månad i trakten kring Ephesus, likaledes då är förbi: vet j Det skulle naturligtvis vara för tidigt att inlåta sig på närmare detaljer rörande templets plan och byggnadssätt förrän noggrannare underTättelser ingått; men man forde dock nu Höra ,