Aftonbladet – 8 augusti 1872, sida 2

funnit för godt att icke göra hans lifstid längre än några timmar. Al färg aftog gradvis på Elfridas kinder, ända tills hela hennes ansigte blef dödsblekt. Då systern slutat, sade hon med skälfvande läppar: Endast några timmar, Grace! Bed mrs Meade genast bära hit barnet. Hvarföre beröfva mig det en enda minut af denna korta tid? Den synen, då det väl omhöljda barnet lades på modrens arm — den förtviflade blick hon fästade derpå, kunde hafva lockat tårar ur en sten, som mrs Meade sedan uttryckte sig, då hon för andra berättade denna bedröfliga tilldragelse. Då Elfrida var i begrepp att afhölja den lilla kroppen, sade Grace med nervös häftighet: Se inte på den, dyraste Frida! betrakta endast dess lilla ansigte, du skall eljest upp skaka dig sjelf. Men Elfrida svarade blott Jo! jag önskar se hela den lilla varelsen, och derpå fullföljde hon sin afsigt. Då hon upplöst omhöljena, betraktade hon under en lång, djup och betydelsefull tystnad, hvarje af den lilla krymplingens lemmar. Derpå böjde hon sig ned och tryckte med vördnadsfull ömhet sina läppar på den späda kroppen — hon öfverhöljde med varma kyssar, hela den lilla gestalten allt under det tårarne sakta gledo utför de bleka kinderna — gjutande sorgens dagg i hoppets förtidigt vissnade blomma. Hon Jindade åter in sitt barn och lemnade endast det lilla ansigtet bart, omslöt det med ena armen och lade det tätt intill sitt bröst. Dä hon började tala, hade tårarne upphört och rösten var mycket lugn. Hurn har detta kunnat hända? Hvilket, älskade ? Hvad har dödat mitt barn? Hennes sy ster bäfvade för att svara, men hon uppre