Aftonbladet – 8 augusti 1872, sida 2

ELFRIDA ELLER KÄRLEKENS FÖRVECKLINGAR) Aj FLORENOE h MARRYAT. r Får jag det till mig? frågade Elfrida ifrigt, då systern åter inträdde, har doktorn gifvit sitt tillstånd ? Ja, straxt, allra käraste Frida, blott du vill lofva att inte bli upprörd, utan vara fullkomligt lugn och stilla. Skulle du bli mycket sorgsen, älskade syster, sade Grace, smygande sitt hufvud intill hennes på kudden, om du inte mera hade något litet barn ? O, Grace! naturligtvis skulle jag sörja gränslöst. Du skall kanske knappast tro mig, emedan jag förr varit nog syndig att säga, det jag skulle bli glad ifall jag intet barn finge, men jag visste inte dä, sade hon, tryckande händerna mot bjertat, att jag skulle känna så djupt, när det verkligen blef födt. Söta Grace, säg till sköterskan, att hon genast bär hit det. Min egen Frida, vi skola alla hafva våra pröfningar här i verlden, Gud sänder 0ss dem till vår nytta, tror du inte det? Den unga modrens fruktan vaknade nu till fullt lif. Någon olycka har händt, Grace, kanske är mitt barn dött, fastän ingen vill räga mig det? Hållande systern i sin famn, meddelade henne nu Grace så försigtigt hon kunde, att den lille ännu icke var död, men att Gud 4) Se A. B. JE 108. 109, 111. 113. 114. UG. 117, 119, 120. 122-125. 127 08, 140—144 146, 148—153, 155—167, 169—181.