Understundom trängde dock större karavaner, beväpnade med 200—300 gevär, in i; Manyuema och bemäktiga sig då en :ofantlig mängd elfenben, som de också kunna tillbyta sig mot messingsarmband och andra småsaker. Manyuemaboerne hysa en vidskeplig fasa för eldvapen och då man visade för dem den dödbringande verkan fletta fpen utöfvade på en get, pekade de upp mot himlen och erbjödo sig att auskaffa elfenben för att besvärja den trolldom, som på detta sätt kunde framkalla blixten. För öfrigt står detta Manyuema-folk, enligt Livingstones åsigt, långt öfver de afrikanska stammarne, liksom de också ofta hafva fint formadehufvuden och vackra drag, ja, om man kunde förlita sig på frenologien, skulle Manyuema-folket till och med intaga en hög plats i menniskoslägtet. Icke desto mindre äro de menniskoätare, men dock icke i någon vidsträckt grad, då det till och med var svårt för Livingstone att komma till visshet härom. Detta är så mycket märkligare som landet, långt ifrån att hafva brist på näringsmedel ; tvärtom är så utomordentligt fruktbart, att en vän till Livingstone, som gjorde ett experiment med ris, erhöll en högst öfverraskande rik äring. Manyuema-folket förklarar dessutom, att menmiskokött icke kan mäta sig med köttet af. getter eller svin; det är saltaktigt och förtärandet deraf förorsakar drömmar om döden. Livingstone kommer med anledning af detta folks kannibaliska böjelser in på frågan om utbredandet af kristendomen, som han anser vara det enda medlet deremot. Slutligen betonar han huruledes slafhandeln degraderar ett folk och han förklarar den vara ett oöfvervinneligt hinder för kristendomens utbredning. — En smöroch ägg-revolution. TIstäderna Wolfenbiittel och Braunschweig uppstodo den 16, 17 och 18 sistlidne Juli häftiga excesser på handelstorgen, och på begge ställena af samma orsak, nemligen till följd af på gathörnen uppklistrade, upphetsande plakater. I de braunschweigska hette det bland annat: Medan den verkligen flitige familjefadten dagligen med svett och möda kan förtjena så mycket, att han och hans familj kunna erhålla ett tarfligt bröd, åka hrr bönder i ekipager och kläda-sig i sammet och siden. Men det är ej att undra på: den som så kan korpa åt sig pengar, han blir snart rik. Derför, ärade husmödrar i Braunschweig, vänten en kort tid, betalen icke 13 silbergroschen för en mark smör och 9 silbergroschen för en -mandel: (15 st.) ägg. Låten bönderna kål ht smöret i sin korg på ryggen, så att dei Herrliga soten förbarmar öfver; dem och lättar bördan för-detj geho låta smöret smälta och rinna bort getom korghålen: Gören detta blott tre eller fyra gånger oci I :skolen bli nöjda. Skulle icke våra landtmän kunna i år sälja smöret för 8—9 silbergroschen och äggen för 5-6 silbergroschen pr mandeb? Jo, visserligen. Sällan har väl himlen skänkt en sådan välsignelse som anno 1872 öch ändå kunna våra bönder ej vara billiga af sig; men: detär sannt.som onfräket sägen: ju mer f—n har, desto. mer vill han ha. — Den första följden af denna proklamation blef naturligtvis gräl och skoj på torgen och riktiga anfall på bönderna egde rum. Fruarne vände upp och ned på smöroch äggkorgarne, de trampade sönder äggen, slogo smörklimparne i husväggarne eller guedo in dem i håret på bönderna. Tumultet blef allt större och större till dess polisen uppträdde och arresteråde de värsta af tumultuantskorna. Bönderna vågade ej komma in till staden med sina varor, hvarför konsumtionsföreningen i Braunschweig måste B. telegraf reqvirera 2000 I ostfriesiskt smör. Detta smör, NR qvalitet, kostar blott 10 silbergroschen. — I Wolfenbittel var smöroch ägg-revolutionenändå häftigare än i Braunschweig. Der trampade man också i smöret och äggen och särskildt blef en bondhustru alldeles ingniden imed smör och ägg. Försäljarne togo sin tillflykt med sina varor tillen handlande Haffners, hus, som. bombarderades med stenar. För att stäfja oväsendet; något, som polisstyrkan ej förmådde, måste 40 soldater reqvireras från amschweig till dämpandet af uppträdena, i Kvilka en hop löst folk tog verksam det: