Aftonbladet – 7 augusti 1872, sida 2

ELFRIDA ELLER KÄRLEKENS FÖRVECKLINGAR) AF FLORENOE MARRYAT. Ja! om ni verkligen anser det nödväns digt, svarade William temligen missbelåtet. Miss Salisbury är inte längre bort än i London, men jag trodde att ju mindre sinnesrörelse den sjuka vid sådana tillfällen som detta utsattes för, desto bättre. Ja, visserligen i vanliga fall, men ehuru jag inte vill pästå att mrs Trehernes är ett ovanligt, böra vi likväl taga alla försigtighetsmått vi kunna, och som hon lifligt tycks önska miss Salisburys härvaro, tror jag att en vägran af denna begäran snarare än något annat, skulle öka febersymptomerna, Jaså; om det är så nödvändigt, måste jag väl gå in derpå. Skulle det inte vara tids nog i morgon?s Nej, ingalunda, var svaret, nu genast, om ni behagar, mr Treherne. Och så telegraferades efter Grace och hon kom. ÅTTONDE KAPITLET. Herren gaf och Herren tog-. Grace satt vid hennes bädd, men Elfrida var för, mycket öfverväldigad af plågor, att ännu kunna hemta någon egentlig tröst af hennes närvaro. Den tillkallade läkaren hade äfven anländt och var just nu med doktor Henderson inbegripen i en vigtig konsultation, efter hvilken de med beslutsamma steg ställde sin väg till sjukrummet. Grace lyfte sina ögon med det mest betryckta uttryck mot de inträdande och ehuru hon af deras utseende erhöll ringa upplys ning om systerns tillstånd, bar hon inom — 4) So A. B. JM 108, 109, 111, 118, 114, 116, 117, 119, 120. 122—126. 127—128, 140—144, 146, 148—158, 155—187, 169—180