Aftonbladet – 7 augusti 1872, sida 2

KOR tensta aRN I afseende på att med all erforderlig! varsamhet meddela mrs Treherne denna sorgliga nyhet, måste vi utbedja oss edert bistånd, miss Salisbury. Er syster skall sär kert hellre höra det från; er än någon annan; tror ni, att det skall smärta henne djupt?z race, ihågkommande Elfridas ofta yttrade bedröfvelse vid tanken, att hon skulle blifva mor, samt många gånger upprepade önskan, att barnet icke skulle komma att lefva, svarade ett öppenhjertligt 2nejz. Det vare särdeles lyckligt, återteg läkaren, synnerligast då mrs Treherne är ganska feberaktig och alla sinnesrörelser på det omsorgsfullaste måste undvikas. Hon har nu fallit i slummer, och den skall troligen räcka en stund, emedan hon fått ett rogifvande medel, men ju förr hon får veta det, när hon vaknar, desto bättre. Detgagnar till ingenting, att för henne hemlighålla verkliga förhållandet. Med er tillåtelse, mr Treherne, önskar min vän doktor Hardwik lemna oss för det närvarande, men jag skall stanna till dess mrs Treherne vaknar, då jag bättre kan bedöma hennes tillstånd. De stodo just i begrepp att lemna rum met, då Grace hejdade dem och pekande på barnet utropade: O, doktor Henderson, kan ingenting göras? måste det ovilkorligen dö ? Han ämnade svara, då William afbröt honom: Naturligtvis inte, kära Grace, hur kan du göra en sådan fråga? Bom det nu är, anser jag allra lyckligast att han får dö. En nästan föraktlig blick syntes i de båda läkarnes ögon vid detta yttrande, men doktor Henderson sade, vändande sig till Grace; : SE NR Ingenting kan göras, min goda miss Salisbury, barnet är missbildadt såväl in-som utvärtes, och vi måste vara nöjda, att dess: plågor inte äro stora. Om nägra timmar. skall lifvet vara utslocknadt; vi kunna endast afvakta detta