Till Redaktionen af Aftonbladet! Uti Aftonbladet för den 25 Juli förekommer rörande den af K. M:t tillsatta komite för revision af läroverksstadgan en artikel, som klandrar regeringens åtgärd att åt nämnda komitE utse sekreterare. Dock är det icke blott mot denna enskilda regerings handling artikeln är riktad, utan fastmera utgör den protest mot det förfarande i allmänhet, som befaras kunna komma att göras till en regel, att officiella komiteer ej sjelfva få skaffa sig sekreterare, Kan man anförtro åt en komite att utarbeta förslag till ombildning af vigtiga samhällsirrättningar, säger artikelförfattaren bland annnat, så bör man kunna tilltro samma komit att sjelf förskaffa sig lämplig person att taga dess beslut till protokoll och affatta dess utlåtande. Utan att vilja bestrida, att ju åsigten, att en komit6 sjelf bör få välja sig sekreterare, har många skäl för sig, kan man dock anmärka, att om regeringen eger förmåga att välja ordförande och ledamöter uti en komit6, den ej torde böra anse sig sakna förmåga att jemväl utse en lämplig sekreterare. Valet af en sådan synes ej heller vara af så ringa vigt, att regeringen af denna orsak ej dermed bör befatta sig. Sekreteraretjensten är tvärtom i sjelfva verket en ganska maktpåliggande befattning och torde i vigt och betydelse stundom kunna jemföras med sjelfva ledamotskapet. Det är ock en ej oväsentlig förmån för en komit att genast vid dess första sammanträde ega en ordinarie sekreterare, emedan det är fara värdt, att en dyrbar tid eljest går förlorad med underhandlingar, om och på hvad vilkor den person, som af komiten dertill utses, är villig att åtaga sig det honom erbjudna uppdraget. Protokollet vid komitens sammanträden kan visserligen under tiden skötas af en tillfällig sekreterare, men för upprättandet af det slutliga betänkandet är det till stort men, om den, som dermed skall hafva hufvudsaklig befattning, ej från början varit närvarande vid öfverläggningarne, hvilka skola lemna det egentliga materialet för betänkandet. Att finna en person med förmåga att sköta en sekreterarebefattning är visserligen en lätt sak, men att finna en, som derjemte är villig att åtaga sig den och af andra göromål är oförhindrad att emottaga uppdraget, är mången gång ganska svårt, och utan att underskatta komiterades förmåga att i detta hänseende komma till ett godt resultat, torde sådant likväl vara betydligt lättare för regeringen, som ej blott lika väl som komitn bör anses känna för uppdraget lämpliga personer, utan derjemte har mindre svårt att utan lång tidsytdrägt undanrödja de hinder, som kunna möta, eller uppfylla de vilkor, som kunna uppställas, för en lämplig persons antagande, Vi hafva härmed ingalunda velat påstå, att det i alla händelser är lämpligast, att regeringen förordnar sekreterare i de komiter, som af dem tillsättas. Beträffande särskildt det fall, som närmast föranledt den ifrågavarande artikeln i Aftonbladet, finna vi uti K. M:ts beslut om komitens tillsättande ingenting nämndt om sekreterare, och vi tro oss veta, att sådan blifvit af regeringen förordnad först sedan komitens ordförande derom anhållit. Hvilka skäl han dervid anfört, känna vi icke, men otvifvelaktigt är, att han, som förut deltagit i mångfaldiga komitger, från sin omfattande erfarenhet i dylika saker haft åtskilligt att andraga, som förtjent att tagas i betraktande. Beträffande artikelns innehåll för öfrigt vilja vi blott erinra derom, att stora svårigheter och olägenheter uppstått i följd leraf, att den först utsedde sekreteraren, efter att hafva tjenstgjort från den 15 November 1870, då komiten hade sitt första sammanträde, till den 25 Maj 1871, af sjukdom hindrades att med sin befattning vidare fortfara.