Aftonbladet – 6 augusti 1872, sida 2

ynpunkt. Vi tro, att antingen Frankriköjen r monarkiskt eller republikanskt, skall sta-bs en få hvad den Behöfver på nästan såmma 2 ilkor, och af detta skäl är det en erkändH rundsats i den allmänna moralen, att enlri ation skall vara ansvarig för sin faktisktsa estående regerings skulder. Frankrike ärN ör närvarande i högsta grad fiendtligt mot 1. ejsaren, men icke ens den oförsonligaste ., lemokrat skulle vilja tillstyrka, attman vägraa le erkänna de lån, söm upptagits äf kejsar la lömet. Sålunda respekterar man national örsvarskomitns finanser och de skulder len ådragit sig blifva betalade. Den verkiga frågan är icke så mycket hvilken den eoretiska forinenh för styrölsen är, somicke astmera hvilka de personer äro, som förvalta henne, och hvilka finansiella utvägar le anlita. Om icke i spetsen för styrelsen stode en man, för hvilken det stora flertalet af folket hyser förtroende, eller om nåson osäkerhet egde rum i fråga om ds resutser inän har ätt påräkna för skuldens amorterande, skulle allmänheten säkerligen icke strömma till hoptals för att erbjuda sina penningar. I detta hänseende ärlånets framgång säkerligen en triumf för hr Thiers och hans kolleger. Den visar, att resul tatet af hans arbete under aderton månader och hans långvariga kamp mot insurrektionen å ena sidan och den monarkiska reaktionen å den andra varit, att han lyckats vinna förtroende hos det stora flertalet af sina landsmän. Med fullt skäl ha derför hans vänner samlat sig omkring honom i nationalförsamlingen för att lyckönska honom till den sista och underbaraste framgängen under hans långa politiska bana. mA 2 Ms FA HM MM hy Fe a Vid nationalförsamlingens sammanträde den 1 dennes uppläste S:t Marc-Girardin det utskottsbetänkande, so tillstyrkt församlingens ajournering från den 4 Åug. till den 11 Nov. och tillsättandet af ett permanent utskott, hvilket skulle fungera under denna tid; Församlingen antog dessa förslag. I betänkandet redogjordös för dö förklaringar, Thiers afgifvit till utskottet. På de af utskottet framställda frågorna hade Thiers svarat, att han alltid varit för det konservativa partiet. Hvad den förkärlek beträffade, som man ansåg honom hafva för en viss del af denna församling, gaf partiandan stuhdom åt saken en betydelse, som den icke hade. Medlemmar af utskottet hade fästat hans uppmärksamhet på, att utgången af de sista valen hos några uppväckt den tanken, att regeringen gynnade det radikala partiet. Thiers hade härpå svarat, att icke något parti hade rättighet att tillegna sig hans namn och hans beskydd, och att hela hans bana innebar en protest mot möjligheten af en alllans med något extrerrt parti. Då man frågade honom, hvad han menade med den konservativa republiken och om han hade gynnat de agitationer för nationalförsamlingens upplösning, som med mycken djerfliet bedrifvits till och med af medlemmär al denna församling, sämt erinrade honom om att denna samma församling sedan aderton månader bibehållit den styrelseform, hvilken han kallade den konservativa republiken, ehuru med reserverande åf framtiden och sin konstitterande makt, hade Thiers förklarat, att hans regering skall blifva en konservativ, djupt konservativ republik, utan att någonsin göra anspråk på att bestämma någonting för frätntiden, i afseende på hvilken ingen har rättighet att binda sig, och att antagandet att republikens president vore medskyldig till dessa manövrer (agitationerna för församlingens upplösning) skulle vara detsamma Isom att misstänka en konstitutionel regerings minister för att konspirera mot denna Iregerings. Hade jag, yttrade han vidare, srättighet att upplösa församlingen, skulle jag ändock icke göra det, emedan jag tror, att församlingen sjelf bäst kan döma om, lnär hon kan afsluta sina arbeten. Utskottet hade funnit dessa förklaringar tillfredsIställande, På uppfördran af Dufaure böslöt församlingen att strax i början af nästa session diskutera förslaget om en modifikation Jaf 1848 års lagstiftning angående sammansättningen af juryn i brottmål. Det krig, som sedan någon tid pågått i Centralamerika mellan staten Honduras å ena sidan ogh Salvador i förbindelse med I Ouatemala å den andra, bar nu slutat med Honduras nederlag och störtandet af den klerikale presidenten derstädes (Medina), insättandet af en liberal regering och jesuiternes fördrifvande. j Resennderstöd åt lärare och lärarinnor i WIR Akalan. Vid föredraoning den 19 sistl. Juli