Aftonbladet – 5 augusti 1872, sida 2

ELFRIDA ELLER KÄRLEKENS FÖRVECKLINGAR FLORENOE MARRYAT. Hon var blekare och magrare än förr, hennes drag buro en tankediger prägel, i hennes. ögon låg ett djup af känsla, hvilken, när den väcktes, kunde flamma upp likt eld; alfvar, för atticke säga sorgbundenhet, var utbredt öfver hela hennes väsende och gjorde henne om ock mindre strålande än förr, dock skönare än någonsin. Alden barnsliga enkelheten var borta, men i dess ställe fanns ett qvinligt behag och en tankfull högtidlighet, som långt bättre anstod henne på den plats i samhället hon nu hade intagit. Hon befann sig, som sagdt, nästan under inflytandet af en förtrollning, ur hvilken dock behöfdes blott ett ord, en blick eller ett uttryck för att lösa henne och förvandla de sköna drömmarna i smärta och tårar. Hon älskade Georgs Treherne. Jag behöfver icke använda några öfverdrifna fraser, ty för dem som älskat, kan intet annat ord beteckna vidden af hennes känsla och för dem som icke älskat (om sådana finnas) skrifver jag ej, ty jag vet att hvarken jag eller min hjeltinna kunna vänta medlidande af dem. Hon älskade honom och hon insåg det tillfullo. Hon visste att deticke var värskap som kom hennes hjerta att klappa dubbla slag hvar gång hon hörde hans stez, som kom hennes blod att sjuda, 108, 109, 111, 113, 114, 116) 192-175, 197—128, 140—144 . 165-—167, 169—178,