Aftonbladet – 3 augusti 1872, sida 3

Mrs Treherne var en svag, narraktig qvinna med ett i allmänhet vänligt sinnelag, men så lätt ledd, att hennes -godlynthet. aldrig höll streck, när någon annans misslynthet kom i kollision dermed. Vi hafva sett nog af Dora Treloerne för att veta, att hon sannolikt icke skulle känna sig särdeles vänligt stämd emot Elfrida, när hon fann att henues kusin George var så intim i deras hus; och Emma och Fanny, atan någon sådan omedelbar orsak, hyste emot henne den oförklarliga afundsjuka, som systrar ibland intagas af emot sina bröders nustrur. Crossley-damerna dolde icke för William sina ogynnsamma tankar om Elfrida. De yckte om att allt emellanåt hafva honom nsam hos sig för att då riktigt få traktera wonom med små hvassa pikar, tvifvelsmål ch hänsyftningar om hans hustru. De våsade icke öppet säga hvad de tänkte och vörde, ty William Treherne var en person, om icke upptog ett obehagligt sqvaller, utan tt utgjuta sin harm äfven på den, som rambar det. Ingen i Crossley var derföre nodig nog att träda fram och utan omsvep äga honom, hvad de sagt till Grace; de örsökte endast med förtäckta yttranden att ippreta honom emot hustrun. De lyckades 3 till vida, att William Trehernes betecnde mot Elfrida blef ännu värre än förr och örändringen daterade sig isynnerhet ifrån len dag, då hon vägrat att taga emot dem. William hade alltifrån den tid hans förta heta friaredagar voro öfver, varit sjelfrisk och likgiltig för hennes trefnad och wöje, men nu syntes han nästan vinnlägga ig om att göra henne olycklig. Han börade att med mycken förkärlek anföra morens och systrarne3 åsigter i strid med Ifridas och i många fall jemföra deras he