Aftonbladet – 3 augusti 1872, sida 3

Ty ehuru den inkomst, som lemnats henne, tycktes ganska vacker, sammansmälte den dock betydligt när skolomkostnaderna för hennes två yngre söner tillkommo, att icke tala om den talrika familj af döttrar, som ännu var hemma. Intet hus passande för hennes smak och samhällsställning fanns i Milborough vid den tid William hemförde sin brud och hon blef uppsagd till flyttning; intet närmare än i Crossley, en by omkring tre mil aflägsen. Mrs Treherne tillika med alla döttrarne var först mycket emot belägenheten, men nödvändigheten medgat intet val och de måste således bestämma sig för flyttningen. Huset i Crossley var en liten, temligen angenäm belägenhet, en landtlig villa, bygd för många år sedan, belägen midt i en stor trädgård med en veranda löpande rundtomkring nedre våningen: Men Crossley läg tre mil från Miltorough och tre mil var en lång promenad utefter en dammig, skugglös väg midt i sommaren, till och med för lång för de yngre medlemmarne af familjen, alldeles otänkbar för enkan mrs William. Elfrida hade en ponny Phaeton, hvilken hon plägade skicka öfver för att hemta dem, när de annonserat sin afsigt, att tillbringa hela dagen på Lawn; detta inträffade likväl icke ofta. Det var särdeles harmligt, när döttrarne hade promenerat hela den långa vägen till Milborough, antingen ensamma, eller vid sidan af modrens Bath-chair, att finna herrskarinnan på Lawn ettdera borta på väg ut, eller, om hon var hemma, kapten Treherne i salongen, upptagande all hennes uppmärksamhet. Anmärkningar häröfver hade ofta blifvit fällda, men deras. förbittring hade icke nått kokpunkten förrän den dag Grace vägrade dem inträde i sin systers sjukrum,