Aftonbladet – 3 augusti 1872, sida 2

SUVI UV LUGER JAR Vi RR Vi ha förut omtalat det tadelvotum, nationalförsamlingen beslutit mot Naquet i anledning af ett af de under kriget afslutna leveranskontrakten, samt redogjort för sjelfva sakförhållandet. Debatten rörande denna såk den 29i förra månaden var mycket liflig. Naquet uppsteg först i tribunen och erkände i ganska moderata ordalag, att han begått ett missgrepp, men förklarade, att han blifvit bedragen, Hans tal väckte ingen oro, utom då han sade, att bretagniska mobilgardet sprungit sin väg vid Mans. Hertig Audiffret-Påsquier, som svarade honom, uppträdde på ett mycket agressivt sätt. Framför allt utmanade han venstern och applåderades af högern, då han erinrade om att den komit, hvilkens ordförande -han var, borde hafva sysselsatt sig med kontrakten i Lyon, Marseille och Lille i deras helhet. Nu uppstod buller från venstern. Chalamel-Lacour, Gent och Testelin — förut prefekter — protesterade och understöddes af rop från venstern, RaoulDuval utropade, att man ville uppväcka buller och oreda för att hindra undersökningens fortsättande. Tumultet fortfor under en fjerdedels timme. Audiffret-Pasquier lemnade tribunen, i det han i utskottets namn uttalade ett formligt klander mot Naquet och Deshorties. Tal. mottogs med. matta applåder. Nu uppsteg Gambetta i tribunen. Han förde visserligen ett häftigt språk, men yttrade sig dock med vida mera moderation än hertigen. Han yttrade, att affärerna i Lyon, Marseille och Lille ännu icke blifvit undersökta och att det under sådana förhållanden var en skandal att diskutera dem från tribunen. Några af hans anmärkningar mottogos med ållmänt bifall. I ären icke domare, sade han, och den häftighet, som under denna diskussion lagts i dagen, på ena sidan så väl som på den andra, bevisar, att I icke kunnen handla som domare. Detta mottogs med applåder på alla bänkar. Gambetta ville ursäkta Naquet. Tvärtom tadlade han honom, men han försvarade hans ärlighet. Han klandrade öfverste Deshorties. Diskussionen i ämnet afslutades icke förr än kl. 7. Såsom vi i går omnämnde uttrycker den franska pressen enhälligt sin glädje öf ver lånets nästan sagolika utgång och söker äfven i politiskt hänseende draga fördel deraf. La Presse kallar lånet ett ärofullt blad i Frankrikes historia, Den radikala tidningen Rappel säger: Vår stora finan siella konst, genom hvilken vi förstått att alliera verlden med oss, bör trösta oss öfver de lidna nederlagen i striden med en obarmhertig segerherre, mot hvilken verl den lät oss stå allena. Avenir National yttrar: Utlandets kapital tränger sig fram till deltagande i lånet, derför att det förut känner, att Frankrike snart åter skall veta skydda sina gränser och intaga sin förra ställning. Thiers organ Bien public nyttjar tillfället till att påminna om, att den stora kreditoperationen först då skall krönas med fullständig framgång, när den franska representationen under de förestående ferierna kommer i fullständigt lugn (härmed åsyftas Gambettas agitationer för församlingens upplösning) och icke rubbar utlandets förtroende till de franska förhållandena. Tidningen tillägger: Det är icke nog med att summan tecknas två eller fyra gähger; det gäller också att få lånet fast placeradt. Hvarje god medborgare bör derför i nästa vecka tygla sin harm och sina förhoppningar. Låt oas icke glömma att en stor del af lånet har tecknats i utlandet, och den minsta kris skall återföra alla räntebevis till vår marknad. Artikeln slutar med att ännu en gång påminna om, att Frankrike i hög gråd behöfver hvila och att partierna böra göra sitt till för att landet efter så många hårda pröfningar må kunna återvinna sina krafter, Det kommer ännu att åtgå flere månader, innan skiljedomstolen i Alabamasaken blir färdig med sitt utslag, oaktadt dess medlemmar arbeta med stor flit och ihärdighet, hvilket äfven är af nöden, då man betänker den massa dokument och bevis, som framläggas från båda sidor. Nordamerika gör anspråk på en ersättning af omkring 20 mill. dollars, och oaktadt de engelska befullmäktigade naturligtvis förneka, att deras regering 1861 och följande är ådragit sig något ansvar, erkänna de dock, att myndigheterna icke vid alla tillfällen hafva lagt i dagen tillbörlig uppmärksamhet. Dertill kommer, att England i hvarje fall begått det felet, att det icke vidtog åtgärder mot sydstaternas kaparskepp, när de återvände till de engelska hamnarne, hvilket skulle ha varit naturligast, enär de gjort sig skyldiga till neutralitetsbrott. Till och med om man kunde se igenom fingrarne med att kaparskeppen första gången löpte ut, måste England bli ansvarigt för deras senare dåd, enär det icke lade beslag på dem. Det väntas derför allmänt, att skiljedomstolen skall löma England att utbetala en ersättning af