Aftonbladet – 3 augusti 1872, sida 2

gshafvandes femårsberättelser, förbigå vi iu hvad dessa hafva att förmäla om jordoruket och boskapsskötseln. I förbigående nå dock nämnas, hurusom berättelsen för lfsborgs län tydligen ådagalägger de geoogiska undersökningarnas stora vigtför jordoruket. De ha i lilfsborgs län bedrifvits i oetydlig utsträckning, så att tretton blad af let geologiska kartverket, med åtföljande oeskrifningar, angå delar af Elfsborgs län: under tre års tid ha länets båda hushållningssällskap med penningbidrag understödt detta angelägna arbete. Femårsberättelsen framhåller flere upptäckter i olika delar af länet a den största vigt för jordbruket, såsom af mergel, starkt kalkhaltigt kross-stengrus m. m. I samband med redogörelsen för skogshushållningen — i allmänhet en ganska sorglig tafla — redovisa femårsberättelserna för antalet dödade rofdjur och antalet husdjur dödade af rofdjur. Om vi något fästa oss vid denna enskildhet, sker det ej derför, som skulle den i och för sig vara af ett mycket stort. intresse; men af redogörelserna derför kan inhemtas ett och annat rörande en institution, som rönt det märkvärdiga ödet, att man omvexlande på densamma ställer stora anspråk och visar den ett afgjordt misstroende, vi mena landstingen. Andra exempel att förtiga, fann man 1870, då riksdagen öfverlade om ändringar i 1857 års förordning om egors fredande mot skada af andras hemdjur och om stängselskyldighet, och då det sattes i fråga, att åt K. M:t och landstingen (i stället för riksdagen) öfverlemna lagstiftningen om stängselskyldighet, hvarom mycket olika förhållanden i olika landskap påkalla olika bestämmelser, att mången ej hade nog förtroende för landstingen, för att töras till dem öfverlåta denna detalj. Visserligen funno somlige betänkligt, att afhända riksdagen dess rätt i ett till civillagen hörande ämne, och andra funno förskräckligt att, med olika stadganden i olika provinser, återkomma till förhållandena på landskapslagarnes tid; men dessutom röjde sig, särdeles i Första kammaren, gom ock förkastade förslaget om sådan utvidgning af landstingens befogenhet, en tydlig misstro, att de stackars landstingen skulle komma att bära sig dumt åt. Det visar sig nu, att landstingen sjelfmant tagit om hand en angelägenhet, från hvilken staten håller på att draga sig tillbaka. Enligt 1869 års kungörelse upphörde samma år utbetalning af premier af statsmedel för dödande af vissa rofdjur, för hvilka statskassan tillförene släppt till skottpengar. Det heter nu från flere håll, att denna förändring föranledde, att fällandet af rofdjur aftog och deras antal tillväxte. Landstingen hafva ej overksamt äsett detta förhållande, utan anslagit premier — så berättas det från Örebro, Gotlands, Jönköpings, Blekinge, Upsala och Kalmar läns södra landseg 1 fr I MMMM AS I Dm FR s RR AO KS ting. De olika bestämmelserna i olika län. ha förmodligen giltiga anledningar i olika förhållanden och synas ej vara egnade atti någon betänkligare grad söndra Sveriges rike eller återföra det till landskaplagarnes tidehvarf. Med afseende på det mer och mer känbara behofvet och de äfven å bane bragta förslagen att åstadkomma en svensk kommunalstatistik fäster sig ettej ringa intresse vid de i flere femårsberättelser meddelade öfversigter öfver kommunalfinanserna. Upsalaberättelsen redogör först för landstingets inkomster och utgifter under hvart och ett af de fem åren, vidare för häradsvis utgående utskylder, hvarvid blott slutsumman för hvarje härad är angifven för ären 1866 —1869, men för 1870 de särskilda slagen af utgifter (bidrag till entreprenadskjuts, kronobrefbäringsafgift, snöplogningsafgift, tingshusbyggnadseller hyresafgift, häradstjenarelön) äro specificerade — de häradsvis utgående utskylderna utgjorde 1870 öfver 25,000 rdr (1866: nära 29,500), medan landstingets utgifter för samtliga fem åren stiga blott till 44.300 rdr. Ytterligare finna vi en tabell, som för hvar och en af länets socknar -— med angifvande af deras folkmängd och egovidd — utvisar medeltalet under femärsperioden af kyrko-, skoloch fattigkassornas inkomster och utgifter, samt kyrkooch skolkassornas behällning eller brist år 1870. Hvad landtkommunernas öfriga kassor angår, har tillförlitlig kännedom derom ej denna gång kunnat vinnas, på grund af olikheten i räkenskapsföringen inom olika kommuner, men den förhoppning uttalas, att kommunerna med ledning af de nu lemnade medeltalsuppgifterna skola för framtiden kunna redovisa för sina finansiella förhållanden i deras helhet. Det upplyses också, att Upsala läns landsting 1871 vidtagit förberedande åtgärder, åsyftande att införa likformigt räkenskapssätt inom länets kommuner. Vidkommande de från kommunerna till länsstyrelsen inkomna uppgifternas tillförlitlighet har kontroll låtit sig verkställas rörande skolkassorna, nemligen genom jemförelse med de för år 1868 till domkapitlet influtna och der förvarade primär-uppgifter, som ligga till grund för den 1870 utgifna officiella berättelsen om folkundervisningen i riket. Skiljaktigheten är ej större, än att den låter sig förklaras af oljka beräkningssrunder, och torde sålunda de medåelade uppgifterna få anses ganska noga öfverensstämma med de verkliga förhållandena. — ven för sockenmagasinens antal inom särskilda härad, behållning och användning för kommunala utgifter redovisar en tabell: endast 11 af länets 86 socknar egde 1870 icke sockenmagasin eller genom realisation af till sådant magasin hörande spanmäl bildad penningfond, hvaremot öfriga socknars behållning af spanmål och dylik penningfond uppsick till mer än en fjerdedels million rdr. En särskild tabell utvisar antal socknar (44), ler för andra kommunaländamål, än kyrka, skola och fattigvård, kommunalskatt upptasits, samt beloppet deraf för gärskilda utgifter. Slutligen följa, efter en specificerad abell öfver städernas inkomster och utgifer under de fem åren, öfversigtstabeller för rela länet, hvarjemte upplysning meddelas m de under perioden, till betäckande af orist i de kommunala finanserna, dels af andstinget, dels af tvenne härad, dels af ju landsförsamlingar, dels också af Upsala tad upptagna lån; städernas skuld vid pe