BLANDADE ÄMNEN. En kandidat till påfvestolen. I Gazzeta dItalia, som utkommer i Florens, läses följande. Bland de mest betydande personligheterna inom det hel. kollegiet räknar man kardinal Panebi anco ur Franciscaner-orden, född i Terranova å Sieilien den 14 Aug, 1808, utnämnd af Pins IX i konsistoriet den 27 Sept. 1871 till kardina!prest, till stor-penitentiär, till medlem af den biskop liga examenskommissionen för den hel. teologien m.m. I Rom fanns på femtiotalet en ung flicka, Catharina från den lilla staden Sezza, hvilken ansågs ega gåfvan att göra under och profetera. Bland hennes förutsägelser, hvilka vördades som orakelspråk, var äfven den, att den blifvande åfven skall vara franciscanormunk. Denna proetia gjorde intryck nå sjelfve Pius IX, och han trodde sig finna sia efterföljare, då man meddelade honom, att det ifranciseanernas tolfapostlakloster i Rom fanns en munk, som hette Anton Maria Panebianco, (hvittbröd). Namnet betyd, de otvifvelaktigt hostian-. Men brodern Panibianco sjelf hade äfven en hemlighetsfull aning om, att han skulle en gång bli påfve, och nu tror han det mer än någonsin, Sedan sitt inträde i konsistoriet har han tagit Sixtus V till mönster. Han har med förkärlek studerat dennes memoirer, och han flyttade in i den cell, i hvilken Sixtus bodde, då han ännu var franciscanermunk. En dag, då han satt alldeles försjunken i att identifiera sig med sitt ideal, hörde han någon klappa på dörren till sin cell och emottog underrättelsen, att han utnämnts till kardinal. Brodern Anton Maria förvånades icke deröfver, såsom lyatjd annan skulle ha gjort, han visste det ju. Enligt allt hvad man kan sluta till, är han en fanatisk beundrare af jesuiterna och står i den närmaste vänskapsförbindelse till deras general pater Beokx. Men han uttalar sig icke öppet till någon, han blottar sig ej helt och hållet för någon, han anförtror sig åt ingen, utan! afvaktar blott dagen för sin transfiguration-. Han är städse försjunken i sig sjelf, tyst, eftertänksam, gåtlik, han liknar en sfinx i munkkåpa. Han prisar Syllabus och försvarar med sin ovanliga teologiska lärdom påfvens ofelbarhet äfven utan kyrkans bifall. eminens Panebianco lofvar att bli en oböjlig påtve. Två menniskor tro fullt och fast på denna predestination: han sjelf och Pius TX. Mystisk som Savonarola, är Panebianco slaf af en medeltids.utopi, hvilken skulle kunna förmå honom att åter framkalla det trettonde århundradet, och hans verksamma ande är sysselsatt med ena lan till kyrkans reorganisation. Som medlem at den mest frisinnade orden, skulle han kunna bli grundläggaren af ott nytt tidehvarf för kyrkan, men han skulle äfven predika ett allmänt kors. tåg emot Italien, om han blefve påfve. Jesu säll skap, som icke tror på någon mysticism, betraktar honom för öfrigt med en viss oro, emedan det ej säkert vet, om det kan lita på den tills gifvenhet, han ådagalägger. — Fotografering är onödig! I Norra, frals lands tidning läses under denna rubrik följande insända och betalda uppsats: Fotografering bedrifves i förstor möckenhet bland Svenska folkets allmoge. Men underlikt var att alla andra Kammarens Rikstas män blefvo ense om att låta fotografera sig, om det voro så ense då det är fråga om grundräntans afskaffande eller inlösande och då det skall voteras i vicktiga ärender då skulle det gå med framgång. Lars Svensson i Hermanslycke. — Hafsormen framme igen. Frin Ströms stad skrifyes den 24 Juli i stadens tidning följande: . . Fredagen den 14 i förra månaden afseglade rån Göteborg, med destinationsort Dundee, här mmahörande skonorten Jakob, kapt. Ohlsson. ndagen d. 16 på eftermiddagen befann sig far. yget under rådande stiltje på c:a 5 mils afstå sydvest från Lindesnäs. Kaptenen varseblifver lår på afstånd å vattenytan ett mörkt föremål ramskridande med en ovanlig hastighet. Fatande kikaren. öfvertygas han om att det är en törre fena och seende vidare upptäcker han en ång massa, gående i nästan spiralform, hvilken nart åter försvinner. Icke säker på hvad det unde vara för något, öfvertygas dock snart såäl kapten som besättning, att det är ett djur f en orms skapnad, ity vidundret åter dykt .pp, vändt och kommer nästan in till fartyget. rörande om detta ett halft hvarf samt sedan ållande sig.på ett mindre afstånd, bestyrktes nan -änvu mer i denna uppfattning. Åter när. nande sig fartyget kastar den ene besättningsarlen emot vidundret ett stenkol, hvilket nedöll tätt vid hufvudet, hvarpå djuret dök ned i jupet och syntes sedermera ej. hvartill det inrytande mörkret troligen mycket bidrog. Af jarets gång i vattnet uppstod ett ljud, närmast iknande det af en fors. Jjuret antogs vara mer n en kabellänga långt. Detta bidrag till de ofta terkommande berättelserna om sjöormar hafva i desto mindre tvekat gifva offentlighet åt, som åväl kapten som besättning när som helst med d vilja bekräfta sin uppgift. Skonerten Jacob eger f. n. vader lossning i härvarande hamn.