Kristina Nilssons bröllop. Sistlidne lördag sammanvigdes vår lands maninna Kristina Nilsson ocw hr Auguste Rouzeaud från Paris i Westminster Abbey i London. Hela den stora kyrkan var fylle från den stora vestra ingången till altaret. och hoparne af åskådare vid dörrarne och den långa raden af vagnar gäåfvo åt det hela en offentlig karakter, yttrar Times Kyrkans skepp var afsedt för publiken och var fullpackadt. Koret var reserveradt för alla dem som erhållit särskild inbjudning. och dessa utgjordes till största delen af ut ländska sändebud med deras familjer, ari stokratiska beskyddare af italienska operan i Her Majestys Theatre samt celebriteter från operan. Så stor var längtan att få vara närvarande vid ceremonien, att stolar placerats för dem, som ej på annat sätt kunde beredas rum, längs efter hela der väg bröllopsskaran hade att passera. Största delen af skaran utgjordes af damer, och som en mängd utländska damer befunno sig bland dessa, så tedde sig för ögat sommartoilet terna i stor mångfald, utmärkt för smak och rikedom. BSkådespelet var verkligen ett af de mest lysande man kan få se. Bland gästerna voro: ryska ministern baron Brun. now med fru, svenska ministern friherre Hochschild med friherrinna, nordamerikanske ministern general Schenck och misses Schenck, lady Emile Peel, lord Camoys. viscount Barrington, parlamentsledamot, mar kisen af Lorne, parlamentsledamot, sir G. Armitage; mr ÅA. Kivnnaird, parlamentsledamot, mr G. C. Bentinck, parlamentsledamot. Rev. lord A. Compton, öfverste Tomline. parlamentsledamot, sir Michael Costa och sir Julius Benedict, begge kapellmästare, tyska sångerskan fröken Titjens, direktören för Drury Lane teatern, mr Mapleson, ita. lienske sängarne Gardoni och Foli, kompositören och pianovirtuosen Charles Hall. Presterne och korpersonalen stodo innanför vestra kyrkdörren — som hölls stängd — i ordning att mottaga bröllopsskaran. Omkring kl. half 12 inträdde brudgummen, ledd af mr Walter Vivian och åtföljd af sin Onkel amiralen i franska flottan Rouzeaud, och två vänner, i kyrkan. Hr Rouzeaud var svartklädd. Så snart bröllopsskaran lemnat the Jerusalem Chamber, spelade orgelnisten, mr Turle, Händels aria: Vakande engel, o! beskydda henne! Processionen, företrädd af korpersonalen samt af presterna, gick nu långsamt genom skeppet under afsjungandet af psalmen Nu tackar Gud allt folk. Dekanen Stanley gick omedebart framför bruden, som stödde sig vid sekreteraren vid svenska beskickningen grefve Stenbocks arm. Hon bar hvit, broderad klädning af satin, lång hvit brudslöja och ett rikt diadem af orangeblommor. I handen höll hon en präktig bukett af hvita blommor. Hur förtjusande den svenska primadonnan tog sig ut behöfver ej beskrifvas. Brudtärnorna voro till antalet fem: furstinnan Catharina Poniatowski, baronessan Florence de Bretton, miss Kate Vivian, miss Cavendish Bentinck och miss Venetia Cavendish Bentinck. Brudtärnorna buro hvitt musslin öfver ljusblå rober, garnerade med rosenröda band och på håret törnroskransar, Vid orgelläktaren förenade sig brudgummen och hans best man (marskalk) med orocessionen. Anstälter hade vidtagits, på let vigselakten måtte kunna egarum i koret, y ritualen stadgar, att brudgum och brud skola infinna sig midt i kyrkan med sina vänner och grannar. Här midt ibland den ysande skaran föllo brud och brudgum på knä under det vigselorden lästes af dekanen vördnadsfullt och anslående. Då dr Stanley rågade: Hvem gifver denna qvinna till ikta åt denne man? steg grefve Stenbock ram, hvarpå brud och brudgum gåfvo hvarandra trohetslöfte, och sedan han satt rinsen på hennes finger, förklarade dekanen, utt de voro man och hustru. Processionen ordnade sig igen, under det på orgeln speades en sång af Beethoven, och gick lång