Aftonbladet – 2 augusti 1872, sida 2

Hon kände inte igen mig, min älskling! sade han för sig sjelf — men om hon gjort det, skulle hon nog inte gått förbi mig. Det gör detsamma, nu har jag sett henne en gång, och det skall inte bli den sista. Jag önskar, hon inte skulle sett så fin ut. Så började han åter sitt arbete och lefde under sex dagar på det hoop nästa söndag skulle förverkliga åt honom. Han åt föga under tiden och förstörde större delen af sin arbetslön på den oemot ståndligt frestande krogen — han var likväl aldrig så rusig, att han glömde; det han behöfde penningar för sin nästa söndagsresa och lemnade derföre orörd den lilla summa, han för detta ändmål aflagt. Och Helene du Broissart? Föga har egentligen blifvit taladt omhenne, sedan hon lemnade Chelton Marsh. Hennes lif hade varit så instängdt inom skolans murar, att få af dess tilldragelser äro nämnvärda. Hennes tid att spela sin roll på denna berättelses scen är ännu icke kommen. Ehuru hennes yttre handlingar icke förtjena mycken uppmärksamhet, hade hen nes sinne icke varit sysslolöst — det hade under sista året hastigt utvecklats — till godt eller ondt får framtiden utvisa, Resultaten af hennes sommarferier hade varit att göra henne mycket kär — åtminstone inbillade hon sig det — i sin kusin kapten George Treherne. Hon hade tillbragt skollofvet i all stillhet hos sin morfader på Ariscedvyn och utom George knappast sett någon. Han hade varit der en å två gånger på några dagar, ehuru, som vi veta, hans tid var så träget upptagen i Milborough, att hans besök voro mycket korta och hans uppmärksamhet emot Helene allt utom egnad att uppväcka de känslor den likväl tycktes hafva alstrat hos henne, Dock hade George för