Aftonbladet – 31 juli 1872, sida 2

ELFRIDA ELLER KÄRLEKENS FÖRVECKLINGAR?) AF FLORENOE MARRYAT. Hvarför inte? svarade han. Det lig ger intet ondt uti att älska, det onda kommer först, då vi hängifva oss åt en olaglig kärlek. Elfrida, lätom oss vara vänner — de dyraste, innerligaste vänner — rådgif vare och tröst åt hvarandra genom hela vårt lif. Svär mig det! Förtjenar jag ingenting som lindring för den smärta jag lider ? Hon såg på det sköna, om djup sorg talande ansigtet, som bedjande var vändt emot henne, och det qvinliga medlidandet tog öfverhand — hon skulle velat gråta af smärta vid tanken, att hon var orsaken till hans qval ech hon kände sig skyldig att gifva honom allt hon kunde, i ersättning för den frid hon beröfvat honom; också förnyade hon enkelt och allvarligt sina vänskapsförsäkringar. Hand i hand begåfvo de sig åstad igen på den farliga väg, på hvilken deras enda ledstjerna var kärleken för hvarandra. Men ehuru George Treherne hade makt att för en stund hämma Elfridas tårar och leda hennes tankarisamma ström som sina egna, var detta inflytande verk. samt, endast så länge han var närvarandeSkild från honom, vändes hela hennes tan: kekraft åter på modrens död, öfver hvilken sorgen, icke ens af hoppet om fadrens och ) Se A. B. JM 108, 109, 111. 113, 114, 116 117, 119, 120, 122—1925, 127—138, 1409—144, 146, 142—153, 156—167, 169-—174