Aftonbladet – 30 juli 1872, sida 3

MMMM här i verlden, att jag numera knappast vågar hoppas på någonting. Du är trött och mår inte väl, moder, svarade Grace, annars skulle du inte tala så. Jag riktigt gläder mig åt att få se Elfridas nya hem, ty att döma efter de beskrifningar hon gjort, måtte det vara myc ket magnifikt. Jag för min del har svårt att föreställa mig Elfrida såsom matmoder i ett stort hushåll. Kan du tänka dig huru hon tager sig ut, mamma? Kära Grace, om hon funnit sin lycka i sin makes kärlek, är det af föga betydenhet, om hennes hem är stort eller litet. Gift åig aldrig, min dyra Grace, om du inte fullkomligen känner att du älskar din blifvande make. Lifvet har sorger tillräckligt med kärlek, utan dem blir det outhärdligt. Mamma måtte väl aldrig tro, att Elfrida gift sig utan böjelse? Mrs Salisbury suckade, Jag vill just inte påstå det, Grace, men min öfvertygelse är, att hon gifte sig innan hon ännu tillräckligt lärt känna verlden, för att vara en kompetent domare öfver sina egna känslor. O, mamma! Tänk om hen inte skulle vara iycklig? Och den oro, som vid denna farhåga stod målad i hennes ansigte, var en stum uppmaning till modren att skingra den, Hennes utrop tycktes verkligen rycka mrs Salisbury ur den domning, som för en stund hade lagt sig öfver hennes tankegång. Q, Grace! utbrast hon med ex häftig, nervöst darrande röst, du är dem bästa, den tillgifnaste bland döttrar, men hon är min yngsta; hennes lycka ligger mig nära om hjertat — och föreställningen att hon inte funnit den genom sitt giftermål har spökat för mig allt sedan hon lemugde 083, och jag trer, uppriktigt taladt, att demna tanke mer än något annat influerat på min helsa. Lofva mig att du alltid håller henne lika kär som nu, alltid förblir hennes vän och i motgångens stund och vid förtalets mitterheter skänker henne din tröst och ditt försvar, Grace! du är Mäst; sök att ip