Aftonbladet – 29 juli 1872, sida 2

—— ELFRIDA ELLER KÄRLEKENS FÖRVECKLINGAR) FLORENOE MARRYAT. TREDJE KAPITLET. Öppna ögon. Han hade kommit — och farit. EMrida hade i sällskap med sin man sett honom några flyktiga minuter och en sista talande, vemodsfull blick var det enda farväl de gåfvo hvarandra. Det var tidigt på morgonen, ty han skulle före qvällen vara i Liverpool, det ställe, der han skulle gå ombord. Hon hade således en lång dag för sig; William gick kort efter kusinen och hon var nu ensam, fullkomligt öfverleninad åt sig sjelf. Hon kände sig föga böjd för någon slags sysselsättning. Hon gick en stund genom köksdepartementet för att der hitta på några små hushållsbestyr; kommen derifrån, slog hon sig ned vid sybordet för att uti sömnad söka förströelse, Ehuru hon broderade ett utmärkt väckert mönster till en tapisserikudde,; fann hon det i dag förfärligt tråkigt och hon kunde icke nyansera färgerna väl, eller finna den rätta schatteringen — hon stirrade så länge på det fina, kolorerade mönstret, att hon slut. ligen såg ingenting alls — Hon räknade stygnen oriktigt och hela blomman hon sydde blef oformlig och så måste hon-sprätta upp den igen. Det är för varmt att kunna arf) Se A. B. JM 108, 169, HI, 113. 114, 116, 117 119, 120. 122-197, VE7—198, 140—144 146, 149-158, 155—167, 169—172 :