Aftonbladet – 27 juli 1872, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Kontroll på värdshusräkning. Restanra tionen i S:t James Hall i London är ett etablis sement, der fint och rikt folk intager sina mål tider, och der man ej bryr sig om att kontrol lera räkningens riktighet — man betalar obesedt Emellertid inträffade här om dagen, att en gent leman med namnet Perkins, som spisat middag tillsammans med några vänner, kastade en Ayk tig blick på räkningen som presenterades förho nom och fann deri ett fel. Man hade satt ne tre kotletter i stället för två, som verkligen bli vit serverade. Han anmärkte detta för uppassa ren, som medgaf att blott två kotletter blifvit re qvirerade och serverade, men som de två kotlet terna uppätits af tre personer, skulle de räkna för tre kotletter, enligt etablissementets regle mente. Mr Perkins tillät sig anmärka, att ha ann detta reglemente mycket kurjöst, att han e ansåg det vara för sig bindande och att han ickt ämnade betala det öfverdebiterade. Uppassarer tillkallade värden, som naturligtvis höll med ho nom och höll fast vid att mr Perkins skulle be ala räkningens hela belopp, och om han ej vill söra detta, så skulle han, värden, taga hans hat och behålla den som pant. Uppassaren lydde sir husbondes befallning och bemäktigade sig m Perkins hatt. Denne rusade i sin ordning pi uppassaren för att taga igen sin hatt. Nu uppstod dem emellan ett skarpt slagsmål, som för inledde två kallelser till polisdomstolen: den en: ve mr Perkins på uppassaren, den andra af up passaren på mr Perkins. Denna lilla affär, som i London följts med stör a intresse, har flerfaldiga gånger förevarit in r polisdomstolen vid Marlboroughstreet och slu sades genom en dom — skrifver en korrespon lent till franska bladet Droit — som förtjena! utt bli bekant för restauratörer äfven på andr: sidan om Kanalen. Bruket att räkna såsom tv: vortioner en enda, hvilken delas mellan två per joner, sade polisdomaren, är ett oskick, ett svek. varmed en gäst alldeles icke är tvungen att låta ig nöjas. Värdshushållare böra också veta. at le icke ha någon rätt att panta en gästs tillhö igheter. Det var orätt att taga gentlemannens ratt och han hade rättighet att till och med söks itertaga sin egendom, att använda våld till och ned för att vinna sitt mål. Jag blyges verkli sen för mitt land, att en sådan handling kunnat ga rum i England. Jag beklagar lifligt att ej ärdshusegaren är här, så att han kan få höra vad jag tänker om ett sådant förfarande. Do. naren slöt med att döma uppassaren till 60 shilings böter och till att betala rättegångskostna erna, som belöpte sig till 40 shillings.