Aftonbladet – 26 juli 1872, sida 3

op ED HUMTIlUBS talad (fOrLSavLet UP Wwallen har roat sig med att omkasta stafvelserna liksor dalfolket och andra vid förtroligt samspråk sin emellan bruka göra. På ren svenska, då ma n ej såsom skolpilten balar taklänges, (talar bak a länges), skulle strofen lyda sålunda: Bellman dog, Och de muntre skalders fader Under svalkande kaskader n Denne älskling återtog i ch, som bäst han kransen lindar, ? Såg på honom mildt och log, 4 Sade: Grekland haft en Pindar, ; Sverge en — och det är nog. d — Två anekdoter om Lablache, den icke j mindre för sin oerhörda korpulens än för sin röst bekante franske sångaren: En dag åkte Lablache i en kabriolet, denna vältade och föll ofvanpå honom, utan att på minsta vis skada honom. Tänk en sådan tur,, sade en gamin, som åsåg händelsen, hade hr Lablache fallit på kabrioletten, så hade den bestämdt gått i kras.J— En annan gång yttrade en provinsbo, som var på besök i Paris, för teaterrecensenten FiorenItino (pseudonym) sin önskan att få se den beI ryktade dvergen -general Tom Pouce. — Ingenting är lättare än det-, svarade Fiorentino, jag I skall lemna er ett bref till hans betjent.Detta skedde. Genast satte landsortsbon i väg efter den angifna adressen och lemnade till betjenten Tbreflappen, som innehöll dessa ord: För in den här herr till er husbonde. Fiorentino.Han blef införd i en salong och der fann han Lablache Istående. Af förvåning kunde han först efter en god stund framstamma: Ursäkta, min herre, men jag har kommit hit för att få se general Tom Pouce. — -Han står framför er-, röt Lablache med sin stentorstämma. Ni tycks förvånad att se mig vara något större än vid mina förevisningar? Men saken är den: Aftonen före det jag förevisar mig snör jag ihop mig, så att jag blir så der ytterst liten, men här hemma hos mig generar jag mig inte, utan går ledig och naturlig. — Eobinson Crusoes ö har nyligen blifvit besökt af den ryktbare naturforskaren professor Agassiz. Öns officiella namn är Juan Fernandez och den ligger vestligt för Chili i Sydamerika, omkring 100 mil från kuststaden Valparaiso. Ön består af en ganska brant klippa och är 2—3 mil lång, en knapp mil bred; en fårhjord med ett par herdar, som finnes på den, tillhör en stor landtegendomsegare i Chili. Ön är fruktbar och der finnes flera sorters trädfrukter. På en höjd i öns vestliga utkant finner man på ett klippblock en metallplåt fastsatt, med följande inskription: Till minne af matrosen Alexander Selkirk från Largo i det skotska grefskapet Fife, som tillbringade fyra år alldeles ensam på denna ö. Han landsattes 1704 från en galöre :CinquePorts och fördes bort härifrån 1 Februari 1709 af korsarfartyget Duc. Han befordrades till officer i marinen och dog i kunglig tjenst 1728i en ålder af 47 åre. Man söker företrädesvis att få se den håla, der den äfventyrälskande mannen bodde; den ligger tätt intill det förnämsta landningsstället och är 15 fot hög och 20 fot djup. Dess läge skänker den som bor der ett ypperligt skydd och ingången dit motsvarar nåorlunda hvad De Foe har skildrat i sin Roinson Crusoe, men den har icke ett spår af allt det som i romanen säges om den och är högst enkel. På väggarna i hålan ses en mängd namn och inskrifter inristade, förskrifvande sig från personer, som för den ryktbare sjömannens och den ännu mer bekanta berättelsens skull ha besökt den lilla ön i verldshafvet. — Praktiskt studium af fängelseväsendet. Thomas Robert Milne, en gentleman, till mogen ålder kommen, arresterad, inställdes här om dagen för polisdomstolen vid Bow-street i London. En polisman berättar: Jag gick på post utanför porten till polisstationen, då den är herrn kom fram till mig; han var något rörd af starka drycker. Var så god och sätt mig i kurran, jag vill veta hur det kan smaka, sade han. Nej, sade jag, var god och gå er väg. Nej, sa han, var så hederlig och sätt in mig. Nej! det gör jag inte! Jaså ni vill inte, är det säkert det? Nej, jag kan inte sätta er i fängelse. Det ska ni få se, tillade han. Vid dessa ord rappade han till mig med sitt paraply öfver rygen. Jag hade undseende för det tillstånd hvari an befann sig och bad honom ånyo att gå sin väg, men denna uppmaning besvarade han med att ge mig ett nytt rapp med paraplyt. Nu rättade jag mig efter hans önskan och Jag förde in honom på stationen. Han blef förhörd och han svarade, att han slagit mig för att bli arresterad, för att göra sig bekant med det inre af en cell, att få veta hvad det ville säga, emedan han hade för afsigt att meddela sina iakttagelser åt underhuset. Domaren. Nåväl, mr Milne, hvad har ni att svara på detta? Milne: Ingenting, om inte det att polisagenten här bar sig åt på det mest aktningsvärda ätt och att hans förklaring är alldeles riktig. Jag har intet skäl att beklaga mig öfver honom. Jag ville samla erfarenhet de visu et facto i ett imne, som uteslutande sysselsätter mina tankar oh lifligt intresserar hela samhället. Ni tager nig kanske för en svärmare, en drömmare, må å vara; men jag är ingendera delen: mitt mål ir det mest aktningsvärda och jag fullföljer det ned alla medel. Domaren: Nå, ni har vunnit det och jag anSe att ni fått tillfälle att se det inre af en ell? Milne: Ja, det var just det jag ville. Domaren: Hvad har ni för ett yrke? Milne: Inte något yrkealls: jag är en genteman. Jag får emellertid upplysa, att jag för j så länge sedan hade anställning i armån. Domaren: Nå, Drayton, sårade han er? Drayton: Nej, han slog mig så sakta och tan den minsta ilska. Domaren: Om ni hade så liflig önskan att i se en cell, så kunde ni ha vändt er till unerintendenten i polisen och han skulle ha upplit er önskan, om ni på lämpligt sätt framställt en. Milne: Det är mycket troligt, men då hade wg icke fått veta hvad jag ville veta eller hur an behandlar fångar i cell. Domaren: Vi äro vana vid att supiga perner begära att bli insatta, men det är första ången vi funnit denna fantasi hos en person i r ställning. Vi inse ej, det må jag säga, hvilen nytta ni hunnit draga genom ert uppträande för ert filantropiska mål. För er vunna fararenhet skall ni emellertid betala i böter 5 shillings, en erfarenhet som ni kunnat få tan att den kostat er en farthing. Efter att ha betalat böterna, anhöll hr Milne, om fortfarande höll fast vid sin id, om tillåse att få besöka de celler, som voro till domolens disposition, hvilken anhållan beviljades. 5 PR DO Mm a HJO jr fån — Kiews pilgrimer. För att göra sig etthberepp om huru koleran kan rasa, då den en gång r fart bland de hopar af pilgrimer, som besöka jiew, må nämnas, att under fjolåret 72,000 såana hade samlats der den 15 Augusti gamla ilen, och att de alla lågo under har himmel. tt ryskt blad påstår att klostrets utgifter allest för att hålla sina stora gårdar något så när ia från orenlighet stiga till 15,000 rubel årligen ! — FÅR Handelsunderrättelser.