bn garne kring Milborough voro emaljerade i glödande färger, och al och lind, som växte på domkyrkogården, voro klädda iså ny och späd grönska, att de knappast kände igen sig sjelfva och kunde tro sig vara unga på nytt. På Lawn var så mycket förändradt, att det neppeligen syntes vara samma ställe, som under den aflidne mr Trehernes lifstid. De grupper af buskar, som förr hade frodats under matsalsoch förmaksfönstren, hade blifvit undanhuggna och ersatta af yppiga blomsterängar — verbener, geranier och calceolarier i alla möjliga färger och varieteter — så att det nästan mera föreföll som en trädgårdsmästares plantskola än en privat gentlemans trädgård. Anordningarne vitnade icke om god smak, men hade blifvit utförda på befallning af nuvarande egaren och han var ej van att rådföra sig med mnåson. Inredningen af boningshuset var lika förändrad, som det yttre. Allting såg så nytt, ljust och gladt ut, men det spårades lock en alltför stor frånvaro af fonc6 i valet af färgerna, och allt för få neutrala sådana att låta ögat hvila vid. Man trött nade vid detta ständigt återkommande enahanda af guld och hvita panelningar. blått och rödt sidendamast, nya Brisselmattor öfversållade af prunkande blommor, och man ängtade efter något enklare, viindre lysande. utt fästa ögat vid. Elfrida hade nu tillbragt 4 månader i itt nya hem — fyra månader, under hvilka won försökt vänja sig vid dess pakt och blifva hemmastadd — men hon hade icke yckats — hon kände sig i alla fall som en rämling. Hon hade allt omkring sig, som unde betinga lycka, men hon hv:-ker var. j helley såg ut att vara lycklig.