hållanden, om det ej såge ut, som skull man vara på väg att till maxim upphöja de misslyckade infallet, att ej låta officiella ko mit6er sjelfve skaffa sig sekreterare, utar välvist påtvinga dem af höga vederbörande för det ändamålet utsedde personer. När det för någon tid sedan tillkännagafs. att K. M:t enligt riksdagens önskan för. ordnat en komite för frågan om åtskilliga i hufvudstaden befintliga läroverks förening till en teknisk högskola, hade det officiella bladet ingenting att meddela om något sekreterareförordnande i sagda komite. Det har emellertid sedermera från andra håll uppgifvits och ej blifvit motsagdt, att ecklesiastikministern försett denna komit, i hvilken förre ecklesiastikministern är ordförande, med sekreterare. Den färska erfarenhet, som förordar ett annat förfarande, har sålunda förbisetts; okänd för ecklesiastikministern kan den naturligtvis ej antagas vara. Vi förmoda gerna, att nu träffats ett lyckligare val, men finna åtgärden ej derför till grundsatsen lämpligare. Kan man anförtro åt en komite att utarbeta förslag till ombildning af vigtiga samhällsinrättningar, så bör man kunna tilltro samma komit att sjelf förskaffa lämplig person att taga dess beslut till protokoll och affatta dess utlåtande. Anspråket hos ett regeringsdepartement att utföra ett slikt bestyr bättre, än af komitn kan förväntas, är orimligt och ej utan en komisk anstrykning. Dessutom borde en slik åtgärd förbjudas redan af komiterades helt naturliga och billiga, motsatta anspråk, att till biträde välja den de finna både för ändamålet skicklig och med afseende på arbetets raska fortgång och samarbetets trefnad tjenligast.