Aftonbladet – 25 juli 1872, sida 2

nom, fick hon tag i ärmen på hans ylleskjorta och höll honom fast dervid, men han Ok den våldsamt ur hennes hand, Det är du, som stöter bort mig, sade han i vredesmod. Hvarför skulle jag stanna här för att ytterligare höra Nell beljugas! Du har gifvit mig nog att tänka på för i afton. Jag behöfver sannerligen inte mera. Det här tarfvar mer än ett glas att sköljas ner. Gående öfver det grofva golfvet, medan han talade, lemnade han hyddan och slog dörren Igen efter sig med en fart, som kom den bräckliga boningen att darra på sin grundval. Hon satt ännu upprätt med de svaga armarne utsträckta, henneg blinda ögon sågo ut, som ville de genomborra det mörker, som låg öfver dem, och Uppranga of enda skymt af hans försvinnande gestalt, men dörren slogs igen och hon var allena. Under en minut Hoppades och bad hon, att han måtte återkomma, men ljudet af hans steg på den grusiga marken attog alltmer — och han var borta. Då liksom bortvissnade uttrycket af hopp från modrens ansigte och det blef askgrått. Den tillfälliga styrka, som öfverretningen hade gifvit henne, flydde sin kos, Långsamt, långsamt gled hennes kropp baklänges till dess hon åter låg på sin kudde, då någonting kyligt och olikt hvad hon någonsin förut känt, började smygande stiga uppåt från fötterna, till dess det hade inkräktat hvarje lefyande der af hennes krapp och beröfvåt henne förmågan både att tänka och känna. Sådan fann henne mrs Cornish, då hon en liten stund derefter kom in för att sköta om henne för aftonen. Under tiden styrde John Read sin kosa till värdshuset. Hans hjerta var öfverfullt af sorg. Hvarje ådra på hans hopknutna hand låg som ett snodt rep, hvarje puls i