Aftonbladet – 25 juli 1872, sida 2

STOCKHOLM den 25 Juli. Det tredje skandinaviska nationalekonomiska mötet har redan burit en frukt, i det från svenska och danska regeringarnes sida ett steg blifvit taget för att söka åvä gabringa en gemensam lösning af den synnerligt maktpåliggande myntfrågan. Som man torde erinra sig, beslöt det nationalekonomiska mötet, genom en med ofantlig majoritet antagen resolution, att fästa de nordiska regeringarnes uppmärksamhet på önskligheten af: att guldfoten så snart som möjligt antages, att decimalsystemet genomföres, att öfverensstämmelse emellan de tre nordiska rikena uppnås i afseende på myntsystem, och att för detta ändamål en kommission nedsättes af män från de tre rikena. Den fruktan, som vi hörde ett par sakkunniga och inflytelserika svenskar uttala, att detta endast skulle leda till sakens undanskjutande, synes icke bekräfta sig, om man får döma af det varma intresse, hvarmed så väl den svenska som den danska regeringen gripit sig an med saken. Af ett meddelande i officiella bladet för i går, hvilket finnes reproduceradt längre fram i vårt blad, finner man, att danska regeringen omedelbart efter mötets slut och under åberopande af nämnda dess resolution, hemställt att en svensk-norsk-dansk kommission, bestående af tre ledamöter från hvartdera riket, skulle nedsättas, för att sammanträda i Kjöbenhavn samt att svenska regeringen bifallit denna framställning och under den 19 dennes utsett trenne ledamöter i denna kommission. Valet har fallit på sakkunniga personer, men som icke hittills uppträdt och med ifver förfäktat en bestämd åsigt i ämnet, hvilket vi anse vara en fördel med afseende på ett blifvande resultat, ett sådant förslag till gemensamhet, som samtliga komiterade kunna förena sig om och som kan ha utsigt för sig att bli antaget af den lagstiftande makten i de tre rikena, Det vore önskligt, att man, specielt i Danmark, ville vid tillsättande af komite rade följa detta exempel och undvika, att allt för skarpt utpräglade ensidigheter blefve i kommissionen representerade. Vi tillåta oss äfven uttala den förhopp ningen, att norska finansdepartementet, inom hvilket en viss större betänksamhet redar förut uppenbarat sig i denna angelägenhet icke måtte dröja allt för länge med att bi träda den danska regeringens framställning och att det vid sitt val af komiterade har för ögonen vigten af att snart komma till ett verkligt resultat.