1 verklig stenkolsindustri. Förf. kan välicke Il bestrida, att den nu gällande grufvestadgan I-laf 1855 bör undergå en af behofvet påkallad revision med anledning af den riktning som grufvebrytningen efter de skedda sten;)kolsupptäckterna antagit. Men han biträder icke den mening som bland allmänheten allt mera utbreder sig, att inmutningsrätten bör inskränkas till skydd för jordegarerätten. Han är derföre ytterst ogynsamt stämd mot k. kungörelsen den 24 Maj innevarande år, genom hvilken utfärdandet af mutsedlar å stenkolsfyndigheter tills vidare inställdes. Denna författning föranleddes visserligen af riksdagens skrifvelse af den 13 i samma månad och den erkändes visserligen hafva emanerat just i grefvens tid; men broschyrförf. anser dock att man genom den införts på det laglösa tillståndet, att den förlamande måste inverka på rikets hela industriella verksamhet — så att stenkolsfrågan, som redan haft två perioder privilegiernas och den fria konkurrensens period nu — d. v. s. från den 24 Maj — inträdt i tillbakagåendets period. . Med denna uppfattning är det från förf:s ståndpunkt följdriktigt, att han anser det omförmälda regeringsbeslutet, ehura föranledt af riksdagens framställning, oförenligt ij med rikets sannskyldiga nytta. i, Man torde fråga: hvari bestär då den af förf. antydda laglösheten på stenkolsinij mutningsområdet — hvilken skall hafva inIträdt efter den 24 Maj — och huru visar sig tillbakagåendets period? Alla före nämnda dag uttagna mutsedlar å stenkolsfyndigheter, och deras autal uppgår sanno-. likt till närmare 20,000, ega laglig giltighet lom de för öfrigt så bevarats som grufyestadgan föreskrifver. Förf kan väl ej bestrida, att så vidsträckta trakter i Skåne, jemte flera härader i en klump inom Halmstads län redan blifvit inmutade, att minst 1100 väldiga stenkolsgrufvor genast skulle Ikunna upptagas, om dertill erforderliga kapitaler och arbetskrafter kunde åstadkomImas? K. kungörelsen den 24 Maj har ganska säkert icke hämmat den inhemska stenkolsJindustrien; men väl tillsvidare satt en gräns för mutsedels-industrien: det är också denna Isom broschyr-förf. tagit om hand, och som han anser förenlig med rikets sannskyldiga nytta. Han hade träffat sanningen, om han helt enkelt sagt, att mutsedels-industrien var förenlig med en flock lösa inmutares och bergmästarens i nionde bergmästaredistriktet sannskyldiga nytta. Det torde intressera läsaren att närmare känna, huru förf. arbetar sig upp i sin hvad man skulle kunna benämna: industriösa pa thos. Vi skola derpå anföra några få, men tillräckliga prof. Sålunda framställer han, huru under de senaste 10 åren, man kommit till visshet om, att vissa delar af Skåne innehåller kolflötser, till mäktighet fullt jemförliga med de mäktigare flötserna i utlandet, samt att kolen äro fullt användbara till jernvägslokomotiver, ångbåtar, gasverk m, m. I verkligheten hafva dock de sakkunnige ännu icke kommit till denna visshet. D:r Cleve har i sitt förtjenstfulla arbete om stenkol, med anförande af professor Blomstrands analys af stenkol, funna vid Raus, visat, att vid jemförelse mellan dessa kol och dem från Storbritannien och Preussen, utfaller den föga till den skånska kolens fördel, och tillägger, att de snarare visa stor benägenhet att falla sönder i smärre stycken, hvarför de ej gerna egna sig för längre transport. Broschyr-förf. — som naturligtvis ignorerar hr Cleve — anför vidare: en allmän önskan att i stor skala bearbeta de redan kända kolfälten har uppstått, och kapitalen strömma nu så väl till dessa företag, som för att än ytterligare söka upptäcka okända kolfält 8 orter der man nu spårar deras befintlighet. -När man ser och förnimmer den lifaktighet, stenkolsfrågan — denna för få år sedan afsomnade — nu erhållit, måste den tanken påtvinga sig enhvar: hvad kan orsaken härtill vara? Svaret är lätt att finna, det är inmutningsrätten, som har åstadkommit detta underverk. Genom denna rävt har stenkol blifvit frigjord från skråandans tvångströja och i stället blifvit föremål för den fria spekulationen, och deruti ligger hela hemligheten. Vi tillåta oss häremot anmärka, att hemligheten väl egentligen ligger deri, att geologien gjort stora framsteg, och att den stora kapitaltillgången befrämjat spekulationen. Men — genom framdragande af inbillade, förut ej kända olägenheter, samt ett ständigt ropande om orättvisa och rättslöshet lyckades det verkligen att i riks-l. dagens elfte timma få en skrifvelse till K.j: M:t angående ändringar i grufvestadgan,j: och som föranledde chefen för civildeparte-. mentet att med en förut i lagstiftningsväg ej spord skyndsamhet, och utan vederbörlig . beredning, till konungens stadfästande framlägga en förordning, som med ett enda penndrag qväfde lifsämnet för stenkolsfrågans framåtgående — den fria konkurensen, — hvarmed förf. antagligen i första rummet: förstår den konkurens som bestod uti att få uttaga mutsedlar och göra dessa till en handelsvara. Men äro då icke de redan ut-l. tagna 20,000 mutsedlarne å supponerade stenkolsfyndigheter tillräckliga, för den fria konkurensen, eller skulle den fått fortgå ohämmad tills en ny grufvestadga utkommit, då otvifvelaktigt icke blott hela Skåne, Halland och Blekinge varit inmutade, utan äfven den i fråga varande stadgan blifvit utan betydelse, såvida med den) afses att äfven betrygga jordegarens rätt gent emot inmutningsvexationerna? ; Att till bemötande upptaga de mängal. sofismer som i broschyren förekomma, skulle j. till ingenting gagna, Förf. har sjelf icke gjort sig möda att bemantla dem: de fram-. ställas oförbehållsamt, de äro fullt påtagliga : och det endå som förf. enligt vår uppfattning åstadkommit, har varit åskådliggörandet af en singulier industri, som icke har den ringagte gemenskap med den solida stenkolsindustrien, en gådgn som vi hoppas må komma till stånd, men hvilken alls icke befrämjas genom sådana broschyrer, som den här ofta nämnda, fr tt late Osv oe dt I MMA ctr: CE Å