Aftonbladet – 23 juli 1872, sida 2

nom och öfversten, men ban bad att det icke skulle omtalas vidare, Då jag i alla fall troligtvis kommer att resa, Charlie, vill jag inte att kamraterna skola veta, det jag ändrade håg i sista stund. Men, George, jag kan inte utfändera, hvad som kommit dig att mista lustenHundra olika saker! Ett skäl är, ätt vi hafva under denna säsong att hitvänta tvenne nya italienska sångåre, Det tror jag inte är anledningen, sade Digby skrattande — det är allt något vigtigare än så. : På min ära jag vet hvad det skulle vara, gade Treherne, undantagandes, att jag nu känner mig gladare och England förefaller mig trefligare än för några ihånader sedan. När det kommer till kritan, tycker man ändå om sitt eget land — och det är icke så lätt att lemna det, som man tror. Nå ja — jag sörjer visst inte öfver att lu stannar, Treherne — inte heller Agnes, lerpå är jag säker, måtte du blott lyckas i lin bytesaffärta Hvarom inte, får jag väl stå mitt kast. Det förvånar mig, att jag inte för längeselan är utkommenderad.z Derpå ombytte de samtalsämne och det Iröjde länge innan deras respektive bufvulen lutade sig mot kndden och ögonen slötos ill sömn. Påföljande morgon sof George London. Han lyckades icke råka sin vän 3urroughe, utan måste nöja sig med att ägga ett bref till honom i en postlåda. nga vidare göromål gvarhöllo honom istalen ; efter en hastig visit hos en juyelerare,! nedföljde han tåget och anlände till Arisedwyn just som damerna gingo från midagsbordet in i salongen. Han giek direkte l: n i matsalen, hvarest han fann sin onkel, mr ,: byder och William, sittande för sig sjöltva.