Aftonbladet – 22 juli 1872, sida 3

före sin önskan, att sådaha; lämpäde efte: de tre nordiska ländernas behof och nuva rande förhållanden, måtte inrättas i sam band med handtverkshögskolor:s — Majo ren Björkman instämde Helt och hållet denna rbdaktiom — Löllndkien S tt talade sin önskan, att i industrimusgerna skulle finnas samlingar af fiskredskap och dylikt. — Redaktören Steenberg fann Bauers anförande alltför fantasirika och resolutionen olätaplig: Hat Kinde iske förstå, att man ville inrätta industrimusger och sätta dem i samband med handtverksskolor. Se dan Bauer och Björkman genmält Steenberg, blef resolutionen enhälligt antagen. Härefter företogs husflitsfråvdn Bter till diskussion. Lärären N. O. Rom föreslog följande resolution: Mötet uttalar önskligheten af, att i hvart och ett af.de tre uordiska länderna ett större husflitssällskap bildas, hvilket genom inrättande af ett mnsem, ock eh anstalt till utbildande är lä rarekrafter i särskilda slöjder, genom årliga husflitsutställningar, genom att föranstalta väckande möten och föredrag samt vägledande skrifter och ritningar, och om möjligt gegom att underlätta och leda afsättningsför hållandena änderstöder den enskilde oci då mindre lokalföreningar, som verka till husflitssakens. befrämjande i de särskilda kret sarnö. Utan diskussion blef denna resolution enhälligt antagen, livärömot en af rutt mästaren Kaas föreslagen resolution, mot hvilken det invändes, att den var alltför speciel, icke vann några anhängare. Följande dagen, fredagen, företogs arbetarefrågan till fortsatt behandling: , Professor Scharling hade icke varit alldeles enig med redaktören Rimestad i den definition, denne hade gifvit arbetarefrågan, och trodde, att Rimestads resolutioner borde undergå åtskilliga förändringar så väl i reelt som förnämligast i forinelt aföeendö; Så gom Rimestad hade affattat sin första resolution måste den nästan betraktas såsom en örfil åt arbetarne, så skarpt och krasst var tanken uttryckt. Hvad Rimestad i slutet af sin andra resolution hade sagt negativt, ville täl. uttalä på ett positivt sätt; tillika önskade han upptaga justitierådet Winthers resolution och den af bokhållaren Faber föreslagna ändringen. Han framställde derför följande förslag till resolutioner: 1) Ehuru historiens vitnesbörd bevisar, att icke blott hela menniskoslägtet, utan äfven särskildt den af sina händers arbete lefvande klassen i sin helhet aldrig har uppnått så stort välstånd och så rikt tillfälle till njutningår som under den senaste menniskoåldern, äro dock arbetarnes vilkor på de flesta ställen ännu sådana, att de i väsentliga riktningar tarfva mer eller minlre omfattande förbättringar, och det är lerföre hela samhällets pligt att understöda arbetarnes allvarliga och kraftiga bemödanlen att afhjelpa detta behof med erkännande af att det finns en verklig gemenskap i intressen mellan den s. k. arbets klassen på ena sidan och de arbetsgifvande och egendomsbesittande medborgarne på den undra. .2) Under det att mötet med fullt erkänvande af de särskilda sjelfhjelpande företingarnas verksamhet betraktar spridandet vt upplysning och bildning såsom hufvudmedet att förbättra arbetarnes vilkor och såiom den nödvändiga förutsättningen, att alla undra hitåt syftande bemödanden kunna lycvas, uttalar mötet industriidkarnes beredrillighet att för sin del göra de uppoffrinsar, som beredanidet af en grundligare och ner omfattande folkundervisning kräfver, mm denna skall komma äfven de mest obenedlade till godo. 3) Såsom nödvändiga förberedande steg ill ytterligare åtgärder, syftande att uppijelpa arbetsklassen, förordar mötet dels ut yrbetande af en industristatistik, dels tillättande af en komitå för att undersöka så äl i allmänhet de vilkor, under hvilka det rbetas, som särskildt aflöningsförhållandena åde i städerna och på landet. Redaktören Rimestad kunde icke erkänna, tt Scharlings redaktion innehöll någon förättring af de af honom föreslagna resoluionerna, men då han återfann alla sina tanar i Scharlings förslag, och då de voro utryckta i ungefär samma form, ville han erna återtaga sina egna. — Bokhållaren aber och justitierådet Winther anslöto sig ill Scharlings förslag. — Byggmästaren Kayer föreslog, att första delen af Scharlings örsta resolution, hvilken innehöll Rimestads rsprungliga första resolution, skulle helt ch hållet utgå. — Doktor Rosenberg förelog att gifva den andra resolutionen fölande tillägg: Särskildt uttalar mötet sin nskan, att för den äldre arbetareungdomen åå vid sidan af hennes fackundervisning tällas en väckande undervisning i historia ch särskildt i fäderneslandets historia. Ifter någon diskussion företogs omröstning. ! Caysers förslag att utesluta första delen af) esolutionen förkastades med 26 röster mot 0, hvarefter Scharlings första resolution : nhälligt antogs med 37 röster. Dr Rosen ergs tillägg till den andra resolutionen anogs med 25 röster mot 4 och sjelfva reso1tionen enhälligt med 39 röster. Den tredje esolutionen antogs enhälligt med 41 röster. Efter en half timmes uppehåll samlades jan åter för att företaga val af styrelse och tälle för nästa industrimöte. Professor hristie från Norge föreslog, att nästa noriska industrimöte skulle hållas i Kristiania samband med det nationalekonomiska möet. Detta förslag antogs enhälligt. I ardning af det ringa antal svenska och norka medlemmar, som voro tillstädes, beslöt aan att icke nu välja någon styrelse, men ppdraga åt prof. Christie att föranstalta, tt den norska styrelsen blefve vald. Efter ett par afskedsoch tacksägelsetal E professorerne Holten och Christie förklades härefter det första nordiska industriötet slutadt. RETNESENEREN Länsstyrelsernas första årsväxtberättelser. Örebro län: Hvetet har i fölid af den tienlioa väderleken