Aftonbladet – 20 juli 1872, sida 2

strid på lif och död. Augsburger Allgemeine Zeitungs korrespondent yttrar härom: Det stora flertalet fransmän skall icke tro på, att Elsass-Lothringen kan blifva tyskt, förrän man på valplatsen fått syn på saken och känt de elsass-lothringska regementenas förkrossande kraft. Så snart de tyska trupperna dragits tillbaka från de franska departementen, skall man i största hast kasta sig öfver anläggningen af stora, nya fästningar i stället för Metz och Strasbourg. Belfort skall ju enligt fredsvilkoren utrymmas af tyskarne och återgifvas åt Frankrike. Och sålunda skall Frankrike efter all sannolikhet blifva inkastadt i ett nytt krig. De få insigtsfulla personer, som ha en klarare blick för situationen, skola ryckas med af strömmen. Den omkastning, som den stora, bildade medelklassen i Frankrike gjort under loppet af det sista året, är tydlig nog. Många distrikt, som förut gällt för monarkiska eller katolska eller orleanistiska eller också endast utmärkt sig genom ett lugnt, jemnt sinnelag, sända nu till nationalförsamlingen deputerade, som sluta sig till Gambetta. Efter all sannolikhet skall Gambetta åter komma i spetsen för statsstyrelsen, Och hvad skall sedan inträffa? Jo, det är mycket möjligt, att han innan dess hunnit stöta hornen af sig; men äfven i sådant fall skall han gannolikt blifva tvungen till ett förbittradt raskrig, till de yttersta ansträngningar, emedan det just är af hänsyn härtill som alla ha slutit sig till honom. Ingenting skulle för oss vara farligare än att invagga oss i en falsk säkerhets sömn. Men en ännu större olycka skulle det vara, om vi öfver skattade oss sjelfva och underskattade Frank. rike. Framför allt är det en sak som m:n i Tyskland bör ställa sig klart för ögonen. I nästa krig skall i Frankrike uppträda en hemlig makt, som skall skada oss ojemförligt mera än under det senaste kriget. Den eggar redan af yttersta förmåga hatet och utöfvar i största tysthet men efter den största måttstock sitt infly tande på valen och skall, om icke en för ändring inträder, föra Gambetta, hans an hängare och hela verldens fiendtliga mak ter i elden mot Tyskland — så dödligt är ultramontanernes hat. Deras: harm är så lågande, att de till och med glömma sin: van liga försigtighet och långt förut hota med de de hafva i sinnet att göra. Deras häfvud organ, Correspondance de Geneve, har nyli gen i ett utbrott af vrede mot Tysklanc yttrat: .Påfyen har varit godmodig nog att göra alltför många eftergifter. Men nm inser han, att barmhertighetens tid är förb och att förr eller senare en period skal inträda, då den obevekliga rättvisan måst hafva sin gång. Om staterna. upphöra at erkänna rättvisan, skall kyrkan snart blifv: nödsakad att vägra erkänna staterna. Verl den skall då blifva vitne till en fruktans värd förstörelse, och regeringarna misstag sig om de tro, att massorna under sådan: förhållanden skola sluta sig till dem. Preus sen påskyndar mycket den tid, då tålamo dets bägare skall rinna öfver, och det ä icke omöjligt, att detta tålamod skall var uttömdt just i det ögonblick, då monarkiei skulle som allra mest ha intresse uti att fi litet mera tid på sig. Detta, skulle v tro, är tydliga ord, och ännu klarare bli ver situationen, om man lägger märke till att alla tyska tidningar likasom efter kon mando ständigt tala om och bebåda den ks tastrof, som oundvikligen skall komma öj ver Preussen och hemsöka det med en fruk tansvärd förstörelse. För ögonblicket är I dylika uttalanden endast hotelser, dikterad af en vanmäktig ifver, men de visa oss d planer, som från detta håll hopsmidas mo Tyskland. Ett krig med Frankrike, i hvi ket det franska folket skall uppbjuda hel sin kraft, och på samma gång ett försö att på kyrklig väg slå Tyskland med var makt — sådana äro de utsigter man förbe reder oss. Det är alldeles påtagligt, at tdet klerikala partiet i Tyskland uteslutand har sin blick riktad på detta mål. Med e förvånande raskhet och med uppbjudande a lalla möjliga medel upprättas katolska brö draskap och föreningar af alla slag. Pi Idetta sätt är det man skaffar sig en lydi; och talrik här, som man kan använda fö agitationer. — FR — Revisionssekreterare utnämning. K