Aftonbladet – 19 juli 1872, sida 3

— Frågan om bevillningstaxering i Lappmarken. Ett vigtigt sammanträde blef den 30 Juni hället med Stensele socknemän af landshöfding Almqvist, för att höra huruvida de vore beredvilliga att underkasta sig bevillning. Då den utgång, frågan här fick, utan tvifvel väsentligen kommer att inverka på de öfriga kommunernas hållning, lemnar tidningen Westerbotten en mera utförlig redogörelse för förhandlingarna. Oaktadt stor helg varit hållen midsommardagen. hade dock intresset för frågan sammankallat en rätt talrik samling afbesutna odalmän, hvika allra först antecknades. Landshöfdingen uppläste sedan de skrifvelser, som föranledt sammanträdet, hvarefter han började en redogörelse för frågans behandling vid senaste riksdag, hos hvilken A. sjelf motionerat om bevillnings införande i Lappmarken på den grund, att han önskade bereda dess befolkning likhet i statsmedborgerligt hänseende med nedre landet och i synnerhet fördelarna af kommunalstämmoförordningens tilllämpande, hvilket förutsatte såsom nödvändigt vilkor bevillning. Emedan riksdagen hänskjutit frågan till regeringen. på samma gång den ansett Lappmarksbefolkningen sjelf böra höras. hvartill regeringen sedan lemnat bifall, så utvecklade nu hr landshöfdingen, för att socknemännen med full besinning måtte kunna afgifva sitt utlåtande, i ett längre föredrag de många och stora fördelar, som skulle komma dem till godo, för den händelse att de ville ikläda sig bevillningstaxering. Först betonade han, att deraf skulle omedelbart följa kommunalstämmans införande i stället för den gamla sockenstämman, och isammanhang dermed en mera jemn och rättvis beskattning. För närvarande tillämpades i Lappmarken olika beskattningsgrunder i olika församlingar; men alla hade det gemensamma felet, att embetsoch tjenstemän, kapitalister och näringsidkare voro befriade från många af de utskylder, som hvilade på jordbrukare, och att derjemte sämre och bättre hemman vore lika högt beskattade, hvilka olägenheter och uppenbara missförhållanden skulle genom fyrktalet såsom beskattningsgrund afhjelpas. Vidare redogjordes för en annan fråga, som härmed stode i närmaste samband, nemligen den för Lappmarken utarbetade afvittringsstadga, hvilken ännu icke kommit under regeringens ompröfning. Åtskilliga 22 upplästes ur detta förslag, hvaraf bland annat framgick, att befolkningen här uppe, i olikhet mot den å nedre landet; skulle frikännas från skyldigheten att utan betalning lemna handtlangning, rum m. m. åt afvittringslandtmätaren, derjemte skulle karta åt hemmansinnehafvare gratis tillhandahållas. Och med afseende på den grundränta, som borde hvila å hvarje mantal, vore tvenne förslag gjorda. Kammarkollegium hade ansett 32 rdr vara minimum, under det att landshöfdingeembetet i Umeå föreslagit den hittills gällande summan, 10 rdr, men dervid satt såsom vilkor, att bevillning infördes. hvarigenom någon ersättning skulle komma staten till godo. Då nu bevillningen under närvarande förhållaneen icke skulle stiga högre än inemot 6 rdr pr mantal, och hela skatten, enligt det senare förslaget, således 16 rdr. men enligt kammarkollegii åsigt deremot dubbelt större, då vidare så många andra väsentliga fördelar skulle genom den utarbetade afvittringsstadgan komma Lappmarksbefolkningen till godo, och då slutligen genom kommunalstämmans införande en rättvisare beskattning skulle möjliggöras och dessutom rättighet erhållas att utse egen representant vid riksdagens Andra kammare, så ansåg hr A. fördelarne vara så öfvervägande, att socknemännen borde med tacksamhet emottaga det gjorda förslaget. Sedan nu tillfälle öppnats för de närvarande att yttra sig, tycktes alla vara ense om, att un danbedja sig den ifrågasatta beskattningen såsom stridande mot Lappmarksprivilegierna, enligt hvilka hvar och en, som bosatte sig i Lappmarken, för everldliga tider genom flere kungabref blifvit befriad, förutom från mantalspenningar, roteringsoch beväringsskyldighet, iäfven från all annan ny beskattning,. Man fruktade, att genom att frivilligt afstå från en så vigtig del af denna skattefrihet, som nu vore i fråga, en betänklig rubbning af privilegiernas urgamla helgd i dess helhet skulle förr eller senare blifva resultatet. Hvad vidare anginge införande af kommunalstämma ville man icke erkänna, att den gamla förordningen om sockenstämma i Stensele församling visat sig så olämplig och antiqverad, att den ej längre borde tillämpas. Icke heller visste man att uppskatta de stora fördelarna af att hafva en egen representant vid riksdagen; ty såvidt man kunde förstå, hade åtminstone hr A. med sakkännedom och skicklighet fört Lappmarkens talan vid riksdagen, och man hoppades, att han allt framgent skulle i detta afseende göra sitt bästa och ialla fall lyckas bättre, än om en Lappmarksbo blef vald. Med anledning deraf, att åtskilliga yttranden gåfvo tillkänna, att man gerna ville komma i åtnjutande af de i sammanhang med afvittringen utlofvade förmånerna, framställde hr A. slutligen den proposition. att socknemännen ville ikläda sig bevillningen; men endast under den förutsättning, att de fortfarande blefve befriade från mantalspenningar, rotering och beväring, samt att de omtalade fördelarna vid afvittringen blefve lag. Det enhälliga sorl, att ingen bevillning borde komma i fråga, hvilket följde såsom svar, föranledde hr A. attframställa en ny proposition, enligt hvilken man helst önskade att det närvarande tillståndet måtte allt framgent ega rum, men såvida detta ej vore möjligt, att man underkastade sig K. M:ts och riksdagens beslut i frågan. i Härmed förklarade sig menigheten nöjd, hvarefter trennve personer utsågos, för att samma dag justera protokollet. Länsstyrelsernas första årsväxtberättelser.