— Fest å Råby räddningsinstitnt till firande af frih. Gyllenkroks minne. I Lunds Veckoblad läses: Sex år hafva förflutit. sedan frih. Gyllenkroks ande lemnade det jordiska; men hans minne skall alltjemt finna en rik näring i de ädla verk, som han, i humanismens intresse och manad af ett godt hjertas varma känslor, lemnat efter sig. Råby räddningsinstitut är en frukt af hans mångsidiga välgörenhet. och det är en sed, att denna anstalts styrelse, lärare och lärjungar hvarje år fira stiftarens minne frnom att högtidlighålla hans födelsedag. Sistlidne fredag, då nämnda dag inföll, var på Råby lif och rörelse. Redan tidigt på e. m. tågade skaror af unga och gamla från Lund och kringliggande trakter till platsen för festen, den vid institutet belägna parken. i hvars ena hörn och inför ingången till ett lusthus en större äreport dagen till ära var upprest. Öfverst å äreporten läste man initialerna G. A. G. Sedan några af institutets styrelsemedlemmar infunnit sig, tågade eleverna. företrädda af egen musikkår, till ofvannämnda lusthus, der förfriskningar intogos. Möhrings vackra komposition Sof i ro!utfördes, och då de sista ackorderna förklingat, tog förste läraren Thysell till ordet. Han erinrade om stiftarens minne, hurn det borde vara kärt och dyrbart för alla, som kommit i åtnjutande af hans godhet. Talet afslöts med verser. — En sorgmarseh blåstes och den seriösa delen af festen var slut. Musiken lät höra sig sen, glada visor och sprittande dansar, det blef Liv og Löier. Här och der improviserades danslokaler; man fvängde om af själ och hjerta — i 26 grader Celsius. Festen antog allt mer och mer prägeln af en folkfest.