Aftonbladet – 18 juli 1872, sida 2

nyttig verksamhet och undfly oapgenäma bearbetningar synes mig vara skäl nog. Här är en jemn bit af rak väg; behagar pi nu kanske köra en stund ? Hennes muntra lynne hade dock flugit sin kos och hon svarade: Nej, jag tackar, kapten Treherne. Jag tycker nu om att sitta stilla och tänka på bvad ni sagt. De förblefvo en stund alldeles tysta. När de kommo i närheten af Ariscedwyn, återtogs samtalet af George: Elfrida! vill ni vara min vän ? . Ja, gerna, kapten Treherne; men till hvad gagn kan min vänskap blifva för er?s ÅFf oändlig nytta mången gång; om jag ander mina mörka stunder får anförtro er hvad som fördystrar mitt sinne, skall ni kanske vara i stånd att uppmuntra mig och ngifva mig bättre åsigter. Ack, att jag kunde det! sade hon mildt. Försök blott! inföll han. Ja, när helst ni behöfver mitt deltagande, skall ni finna det, äfvensom min beredvilighet att efter bästa förstånd råda er. Tack! min älskliga väninna, sade han, ;ryckande en vördnadsfull kyss på hennes behandskade hand. Med ilandåe fart körde de upp genom jernsrindarne och fram till porten. Det öfriga sällskapet, som redan varit hemma en liten stund, kom ut på trappan för att mottaga dem. Se här, William, ropade George, är lin bättre hälft lika helbregda som då du emnade henne i min vård; du bör således inna mig värdig att äfven en annan dag få utnjuta samma förtroende. Agnes, säg ett ord, så är jag villig att uska för dig, när helst du behagar. Det fore bättre, ladies, att ni ej stode ute i ylan ; en ordentlig snufva skall nog eljest nte underlåta att infinna sig, Så nojsade han med de kringstående. En. ast en lindrig tryckning af Elfridas hand, är han hjelpte henne stiga ur, betecknade ägkomsten mf deras vänskapsförbund. nrta I