Aftonbladet – 18 juli 1872, sida 2

eldrig funnit en vän, till hvilken jag kän mig böjd att anförtro någonting; men ja; tror att jag skulle kunna, om ni ville tillåt mig, meddela er mina bekymmer. Har ni många, kapten Treherne? sad Elfrida med låg röst. Kanske inte så många värda namne sorger. Förmodligen har ni hört omtala min svikna förhoppning i afseende på Aris cedwyn ? Hon nickade jakande. Det var ett slag, om hvilket jag aldri; känt mig i stånd att tala med någon för er — det är besynnerligt att jag gör de till er, Elfrida, ni som är så ung. Jag ha nyligen utkämpat en hård strid med mig sjelf. De vilja öfvertala mig att återtags godset och — kan ni gissa genom hvilk: medel? Nej, det kunde Elfrida icke — hon tänkt icke det minsta på mademoiselle de Brois sart i samband dermed. Nämn det inte för någon, jag vågar till lägga, inte ens för er man. Elfrida såg på honom med en blick, sor innefattade ett tysthetslöfte. De önska att jag skall gifta mig mec Håldne och få Ariscedwyn på köpet — och ehuru jag sorgligt nog gerna skulle vilje vara egare af det senare, kan jag inte för må mig att gå in på det förra, ty jag hal ordentligt motvilja för denna flicka. Gö! jag rätt att neka, Elfrida ? 2Ja, fullkomligt rätt, sade hon allvar ligt — fullkomligt ; och huru skulle ni kunna handla annorlunda. Gift er aldrig, kapter Treherne, utan af kärlek. Det låg en dy. ster betoning i de sista orden, som ljöde underliga från hennes läppar, hon som sjelf så nyss hade stått brud, Det r jag heller inte,svarade han, och derföre peser jag till Canada för att vara ur vägen för all förargelse. Och det är hufvadsumman af den saken, Elfrida. Är er resa inte föranledd af någon annan orsak ? frågade Elfrida, Nej, inte som jag vet — att komma ien