Aftonbladet – 17 juli 1872, sida 2

kalla luften. Afven de kände morgonens uppfriskande inflytande och voro lifvade. Ilrida kom sist ned och drog på sig bandskarne under det hon tog plats hos de andra, i Hvar är din bror, Agnes? frågade hon, då vagnen satte af. Jag vet inte riktigt, blef svaret, han ämnade följa med oss, men det är någonting han inte fått i ordning ännu — en liten öfverraskning tror jag. Äro dina skridskor med, Elfrida? Nej! kapten Treherne har dem; remtygen skulle ändras, det var just derför jag frågade efter honom. Han skulle upphinna oss om 10 minuter, sade hon, jag är säker på att han har en bemlighet för sig, ty i gär skickade han bud till Netherley för att hemta något, som skulle komma från staden. Vet du inte alls hvad det är? frågade Elfrida nyfiket. . Nej, inte det ringaste. George kan vara mycket förbehållsam då han vVill. Hemligheten uppdagades likväl snart och deras väntan på George blef icke lång. Då de anlände ned till isbanan, beslöts att de ej skulle stiga ur vagnen förrän deras ny fikenhet blifvit tillfredsställd. Sex par ögon voro ofrånvändt riktade mot den öppna grinden, hvarigenom vägen ledde ned. till ängarne. Slutligen svängde ett litet lågt, elegant åkdon af en konstruktion, som Elfrida aldrig förr sett, fram till Fiskardammen. Åh, hvad är det? utropade hon: Så vackert! Hvad hon såg förtjenade verkligen detta epitet — det var en låg släde i samma stil som henhes majestäts. vinterekipage, och hvilken sort små åkdondå voro mycket på modet för dem, som hade råd att bestå sig en dylik lyx. Sätena voro be: