Aftonbladet – 17 juli 1872, sida 2

hennes längd; de höga vristerna och fina fotknölarne hade icke undgått Georges uppmärksamhet. Ehuru icke beundrare af könet, var han skarp iakttagare af allt hvad som var vackert. Den aristokratiska formen på Elfridas händer och fötter hade han observerat redan första dagen af deras sammanvaro. Då Elfridas skridskor voro påsatta, tog han på sig sina. William hjelpte Agnes. Håelene förklarade högtidligt och med surmnulenhet, att hon alls icke ämnade åka i dag. Hvarför inte, min söta flicka? frågade morfadren. Det går nog mycket bättre i dag än sist. : Det bryr jag mig inte om, var det buttra svaret, hela skridskoåkningen är en dum sysselsättning. Jag förmodar att ert yttrande innefattar en kompliment får vår smak, mademoiselle du Broissart, sade George. Han kallade henne aldrig Helåne. Hans sarkasmer gjorde henne alltid ond, och hon vände Honom ryg gen utan att svara. Sura rönnbärs, sade han betydelsefullt till Elfrida. Elfrida stod och beundrade den vackra släden. Hvilket förtjusande litet åkdon, kapten Treherne, utbrast hon, och så bra alla de der små vackra tofsarne och klockorna taga sig ut på seltygen, — Åker man väl i slädan ? Ja, mycket, svarade han. Niskall för söka den på hemvägen, mrs Treherne. Jag har skaffat hit den endast för er skull, och ni måste derför tillåta mig att kuska er kem. Hennes ögon blixtrade af glädje. Det vore ntmärkt roligt, svarade hon. vom William inte har något deremot. Jag kunde få kura för er, kapten Treherne; jag