Aftonbladet – 16 juli 1872, sida 2

tjockare än någonsin på vattnet öfver ängarne, erbjudande, anblicken af den ståtligaste skridskobana. Det var en ypperlig vattenreservoir, åtminstone då den, som nu, var tillfrusen, Några år förut hade försök blifvit gjorda att aptera den tj fiskdam, nen de hade icke lyckats. och alla näten vero således borttagna, Något af det dertill använda trävirket stod ännu qvar vid dammens yttersta ända, der den smalnade ihop och förlorade sig mellan en grupp af alar och pilträd, Egentligen fanns uti hela den dammen omgifvande naturen intet, som kunde göra anspråk på att räknas bland pittoreska företeelser; men den låg väl till som skridskobana betraktad. De egentliga ängarne voro afsedda till betesmarker. Några ungföl och årskalfvar naggade med all ifver på det frostbitna gräset, fullkomligt ointresserade för de glada grupper, som svärmade omkring på isen; och glada kunde de med skäl kallas, om ock icke alla, likt våra vänner, tillhörde de mest framstående j orten. Mr Treherne upplät alltid Fiskardammen, som den gemenligen benämndes, till allmänt begagnande så snart den tillfrusit, och hela traktens befolkning, såväl bland den högre som lägre klassen, försummade ej att profitera af detta tillstånd. De, som icke sjelfva gingo på skridskor, sågo på. Ungdom af begge könen, barnpigor med sj. na skyddslingar, för tillfället permitterade tjensteflickor och drängar samt unga Wwalesiska qvinnor i sina pittoreska dräster med röda halsdukar och höga mössor stodo vid iskanten, glömmande sina våta, kalla fötter, djup beundran åskådande det äfventyrsilskande slägte, som trotsade glanskisens vedrägliga yta. (Forts.)