Aftonbladet – 16 juli 1872, sida 2

af hennes verkliga kärlek för konsten, Då de anmodade henne att sjunga, satte hon sig fr till pianot och började med en engelsk ballad, Det var en behaglig sång, och hon sjöng den känslofullt. Georges ovanligt fina öra och odlade smak upptäckte dock många felaktigheter i föredraget. William deremot hade icke minsta sinne för musik, han hade hört menniskor tala om Elfridas vackra röst, derför tyckte han om att hon lät höra sig i societet; men hemma skulle det aldrig fallit honom in att med en bokstaf animera henne att sjunga, Han tog åt sig en del af de komplimenter, hon fick, derför att hon var hans hustru. Med en min af belåtenhet vände han sig till George och sade: En superb röst hon har, George. Ja, mycket vacker, men den behöfver undervisning. William såg föraktligt på honom och tänkte; i 2Egenkäre narr! Du tror, att ingen mer än du kan sjunga. Då balladen var slut, bad Agnes om nå. got annat, och Georges öron blefvo ännu en gång pröfvade, När Elfrida reste sig från pianot, gick George fram och tackade henne med låg röst. aNi har en förtjusande röst, sade han med en mycket uttrycksfull blick, men ni blir nog inte ond, om jag tar mig friheten att säga, det den ännu behöfyer någon led ning. För hvem har ni lärt? För signor Bonatti, svarade hon, men han gaf mig lektioner endast under sista året hos miss Plimptons. Förut undervisa des jag af en guvernant. Bit Är är ja ingen tid att lära sjunga, Det vore stor skada om en sådan röst som