Aftonbladet – 15 juli 1872, sida 3

j SONISLEU. JAISKUSSLIONCER oM acnNNa Hage I skulle fortsättas i dag. Bref från Moskwa. (Från red:s korrespondent.) IT. Likasom man i Petersburg näppeligen kan gå femtio steg utamatt möta en mili tär, så kan man i Moskwa visserligen icke Jens gå så långt utan att möta en prest el ller en rad med s. k. pilgrimer, d. v. s. personer från alla delar af det ryska ri ket, hvilka vallfärda till den heliga staden för att der besöka någon fram för andra helig kyrka eller heligt kloster eller någon undergörande helig Guds moders bild. Dessa hundratusentals pilgrimer stryka landet omkring, tiggande sig fram från by till by, förande ett lättjefullt och sedeslöst lif. I synnerhet Moskwa och Kiev utgöra flitigt besökta vallfärdsorter. På det senare stället finnes ett mycket stort munkkloster med flere tusen munkar, hvilkas moralitet är i ganska dåligt rykte. Det lägre ryska presterskapet ser ytterst snuskigt och eländigt ut och utmärker sig i allmänhet för :stor okunnighet. Det högre presterskapet deremot omgifver sig med furstlig lyx och säges, synnerligast det -på senare åren kreerade, besitta god bildning. Den nuvarande metropoliten i Moskwa, Innokenti; engammal man om några och åttio år, med det mest vördnadsvärda utseende och ett flärdfritt väsende, omtalas af alla med den djupaste aktning, både för sin uppriktiga fromhet, sin lärdom och för sina evangeliskt reformatoriska åsigter. Det ryska folket förekommer utländingen i hög grad godmodigt, ihärdigt och rikt på naturlig intelligens. Enkamnerligen visade det sig för och mot oss svenskar helt an norlunda än -hvad vi enligt gammal inbiten tradition bruka föreställa oss. Ja, sanningen att säga, blefvo jag och alla mina ländsmän med mig så väl emottagna vid vår ankomst hit och hafvå rönt så mycken öpjpenhjertig vänlighet af hög och låg under vårt vistande här, att vi icke kunnat-på förhand derom göra oss deaflägsnaste förhoöppningar. I allmänhet glömmer man, vid bedömandet af Ryssland och de ryska för hållandena, att fillräckligt skilja emellan det rent: ryskaoch det rysk-tyska elementet. Inom gränserna af det förra har: Sverige mer än en vän; om så äfven-kan sägas vara förhållandet inom det senare, vet jag icke. Säkert är emellertidätt vid den här pågående expositionen namnet Svedeskoje är en ofelbar talisman för att röna det största tillmötesgående — orsakerna härtill må nu vara hvilka som helst. Ioom vissa delar af mensklig odling står Ryssland lika högt, om ej högre, än de flesta bland nutidens kulturfolk; men inom andra delar åter står det vida lägre — ja, på de allra lägsta trappstegen. Förklaringsgrunden till denna i ögonen fallande ojemnhet har man i detta folks historia. Den nuvarande kejsarens många och man kan väl säga dagliga reformer hafva visserligen sökt fylla många af de befintliga luckorna i landets civilisatoriska och industriella utveckling, men mycket, ja — ofantligt mycket återstår att göra. Allmänt är man ense om den oförminskade ädelheten i kejsar Alexanders vilja, men lika enseock om denmer och mer aftagande kraften hös den styrande handen. De väldiga, reagerande makter, under hvilka Rysslands millioner -menniskor hitintills villigt, ja, nästan -medvetslöst slafvat, heta adelsoch prestvälde. Många af dessa makters kraftigaste stöd äro emellertid redan fallna och, kanske på höjderna lika mycket som -på djupet, starka rörelser förspörjas stundeligen, alla syftande på en demokratisk pånyttfödelse. Att dessa rörelser, när de en gång få luft, att dessa sträfvanden, när de en gång känna sig tillräckligt starka, skola vinna sitt mål utan genomgripande skakningar, är väl mera atti önska än hoppas. Inom det kyrkliga området står det mest krässa bigotteri vid sidan . af den mest tröstlösa nihilism; inom det politiska lifvet visa sig representanter ejmi dre för gammälrysk despotism än för nyliberal socialism. Under sådana Törhålländen . är det icke att undra öfver om, såsom ock l. fallet verkligen är, man med en föga doldtoro blickar mot framtiden, hvilken, menskligt att se, tyckes båda väldiga stormar bland de slaviska fölken. Trots allt detta är det nu ett faktum, ått man här i. Moskwa lyckats. åstadkomma en de fredliga idrotternas täflan, en täflan, hvilkei i många hänseenden: är af: stort. och egendomligt intresse. Till det mesta är den polytekniska utställningen rent rysk; men ifven från andra länder, såsom England, Sverige, Frankrike, Belgien och Tyskland, innas både många och värdefulla expositionsföremål. -Emellertidmå man icke jemföra! let härvårande utställningen med-vare sig: len i London eller den i Paris för några ; ir sedan anordnade. Moskwa-expositionen ; har en helt annan karakter likasom den ock i har ett temligen annorlunda beskaffadt ända; nål. Villes man på renprosa öfversätta ; less program, så skulle det blifva ungefär ; följande: Ryssland vill öfverräkna sinain: , lustriella krafter, jömföra dem med utlani lets och af denna jemförelse draga de prak-!, tiskt bästa resultat. Såvidtjag vid en ännu p temligen flyktig öfverblick af expositionen i kunnat finna, har Ryssland allt skäl att med i; stolthet och glädje betrakta de i flera hän-, seenden utmärkta alster af inhemsk indul stri, hvilka vid expositionen förefinnas. ; inom åtskilliga grenar öfverflyglas de väsent1 1 e l I Ib l igen af utländska alster, med i icke så få åla de ganska väl vid en jemförelse. Jag skall vidare återkomma till dessa detaljer, sedan jag först i korthet lemnat en liten untydan om expositionens yttre anordning pda de högtidligheter, med hvilka den öpplades,