Aftonbladet – 15 juli 1872, sida 3

dags af omkring 90 bland deltagarne i mötet en utflygt till Amager, för att bese flere stora fabriksanläggningar m. m. På fredagen fortsattes derefter diskussionen, då frågan om barns arbete i fabriker ytterligare diskuterades. En ganska liflig diskussion uppstod mellan professor Hornemann och kapten Heyerdahl från Norge på ena sidan, såsom försvarare af den förstnämndes förslag att få de i Sverige gällande ;lagföreskrifterna införda i Danmark, samt direkpå den andra, af hvilka den sistnämnde förnämligast hade att anmärka, att lagen möjligen skulle bestämma åldersgränsen för de barn, som vilja arbeta i fabrikerna, så låg, att många barn, som nu arbeta, måste upphöra dermed till stor skada för föräldrarne. Diskussionen aflopp slutligen sålunda, att mötet med 47 röster mot fyra antog följande af direktören Hellmann framställda förIslag: Mötet uttalar önskvärdheten deraf, att så snart som möjligt utfärdas enpå likartade grundsatser för alla tre nordiska länderna bygd lag, analog med de i den svenska lagstiftningen gällande föreskrifterna, hvilken så väl bestämmer och begränsar åldern för med fabriksarbete sysselsatta barn som arbetstidens längd samt förpligtar de fabrikanter, som sysselsätta ett större antal barh, hvilket antal närmare skall bestäm-; mas, att draga försorg om dessas skolbildDing och att anställa en fast läkare, som årligen skall till vederbörande myndighet lafgifva berättelse om barnens andliga och I kroppsliga tillstånd. ; Härefterinledde grosshandlaren. Edv. Thune len diskussion om principerna för utvecklinulgen af nordens tullagstiftning. I ett utför:lligt och intressant föredrag, som upptog ett Tpar timmars tid, redogjorde tal. för tullbeIskattningens eller, rättare sagdt,industriens ; historia i de tre nordiska rikena; han skilI drade-med-starka färger det mörka skyddstillståndet i det föregående århundradet, de löjliga försöken att framtvinga industrien, kommerskollegii verksamhet i Danmark och manufakturkontorets i Sverige, till dess slutligen, hvad Danmark angår; 1797 -års för sin tid så utomordentligt frisinnade tullag, utkom... Om denna lag icke genast visade sina gagneliga verkningar, så var detta att tillskrifva de: sorgliga förhållandena i detta århundrades början, kriget, statsbankrutten; förlusten af Norge; men sedermera blom: strade landets industri lifligt upp, och i vissa riktningar stodo danskarne mycket högt 1863 års lag gick i samma spår som 1797 årssförordning. I Sverige och Norge Hade man: statsrådet Gripenstedt att tacka förde senaste frisinnade tullagarne, sedan protektiohistiska grundsatser länge varit rådande i dessa länder. Tal. öfvergick derefter till förhållandena i England, der frihandelsprincipen grundlades . 1776, .skildradesärskildt Robert Peels verksamhet, striderna för span målslagen, navigationsakten o:s. v. och framställde slutligen de allmänna grundsatserna för frihindeln. Han trodde, att man på mötet borde kunna förena sig om att uttala en förklaring, att nytt skydd icke borde gifvas nya industrigrenar, och det nuvarande skyddetsborde borttagas med. billigt afseende på de redan befintliga förhållandena. Men olika tankar skulle i synnerhet uppstå vid frågan om hvad som här var billighet, och för. att afgöra detta, vore det lämpligast, att indu striidkarne hade sin egen. representation. Han: ville derföre. föreslå, att i hvart och ett af de tre nordiska rikena valdes en af icke för många medlemmar bestående komitg,som AR, BKN FA Er idkarnes vägnar, verka för deras bästa och de för dem gagneliga företagen, t. ex. utarbeta den så kännbart saknade industristatistiken. Redaktören RBimestad delade icke Thunes uppfattning af tillståndet i sistförflutna århundrade; han hade bedömt detta oriktigt, sett det icke i förhållande till forntiden, utan till nutiden. Hvad som nu föreföllosslöjligt kunde då vara berättigadt, och merkantilsystemet -erkändes .då af alla regeringar och vetenskapsmän vara lika uppenbart sannt som frihandelssystemet nu. Hvad detta system beträffade; måste man komma i håg, att England hade förvärfvat sig herraväldet i industrien och. på hafvet innan det införde frihandel och skulle aldrig ha kunnat uthärda et stora kriget med Napoleon eller bära den ofantliga statsskulden på 8000 millioner rbdlr, om det då hade haft frihandel, likasom för öfrigt frihandelssystemet icke var infördt i något annat land, icke en gång i Nordamerika. Schweiz kunde man ickeräkna, ty det lefde blott af de rika resande. Fri handeln var väl den bästa principen i teorien, men det såg mörkt ut med dess praktiska utförande. Då det icke fans ömsesidighet mellan länderna, skulle det land) som införde frihandel, skydda den utländska in: dustrien på den inhemska industriens bekostnad. Tal. ville på samma gång han helt och. hållet anslöt sig till Thunes förslag, ytterligare föreslå följande resolution: Mö tet besluter med den inhemska arbetsverksamhetens och den inhemska arbetsklassens behof för ögonen bestämdt afstyrka att öfvergå från de nuvarande tullförordningarna ide tre nordiska rikena (för Danmark 1797 års frihandelssystem) till det rent financiella tullsystemet, innan ömsesidighet med utlandet i detta afseende samtidigt erhållits. Professor Frederiksen genmälde Rimestad; det förundrade honom, att denne kunde kalla sig frihandelsman ; ty han hade i sitt anförande uppträdt såsom en afgjord försvarare af skyddet. Tal. var af alldeles olika mening med Rimestad i anmärkningarne om England och Frankrike; det sistnämnda landets välstånd började just ofantligt uppblomstra, när man bröt med de protektionistiska principerna; Den af Rimestad föreslagna resolutioneni var mycket misslyckad; det var för vår egen skull vi borde bli af med skyddet, till och med om de andra länderna behölle det, och till och med om detta vårt steg, på samma gång, det gagnade oss, äfven gagnade. andra länder. Han protesterade mot satsen, att man skyddade utlandets industri till skada för hemlandets, Frihandelsprinciperna hade ingalunda majoriteten af befolkningen mot sig, ty i denna fråga kunde tal. glädja sig åt den förenade vensterne. hållning. dan var afmjiardt amat.alwå tören Hellmann och redaktören Steenberg erhölle tillräckliga penningmedel att förfoga öfver, och som kunde uppträda på industriNr le mr OT rr A——