Aftonbladet – 13 juli 1872, sida 3

Korrespondens från Strömstad. Som en och annan, hvilken behöfver reparera sin helsa genom hafsbad och vistelse vid vestkusten, ävnu icke torde hafva valt sin badort och ännu mindre den väg, han ämnar följa, torde det icke vara utan gagn att fästa uppmärksamhet på den nya kommunikationsled, som i år öppnats genom ångfartyget Eugenias direkta resor mellan Kristiania och Strömstad. Från öfra och mellersta Sverige kan man derigenom komma lika fort och nästan lika billigt, men vida angenämare, till Strömstad som till nägon annan badort. Eugenia afgår hvarje tisdag och lördag från Kristania kl. 8 f. m. och anländer till Strömstad samma dagar omkring kl. 4 e. m. Då man med snälltåg kan på en dag fara från Stockholm till Kristiania, kan man således på halfannan dag komma från Stockholm till Strömstad. Jernvägsbiljett från Stockholm till Kristiania kostar för snälltågets andra klass 32 rdr 20 öre och plats i hytt på Eugenia 9 rdr; således blir fraktkostnaden endast 41 rår 20 öre. Vill man resa billigt, kan man välja blandadt tåg och tredje klass, men man får då använda två dagar på vägen mellan Stockholm och Kristiania. Biljetten på jernvägen kostar 14 rår 15 öre och på Eugenia för salongsplats 7 rdr, tillsammans 21 rdr 15 öre. Resan öfver Göteborg till Strömstad är endast 25 öre billigare, nemligen 12 rdr på jernvägen och 8 rdr på ångfartyget. Vägen öfver Kristiania är långt behagligare, emedan man då undgår den riksbekanta för sin sjögång af alla damer så fruktade Soten och i stället fär en två timmars kortare sjöresa utefter den smala Kristianiafjordens stilla vatten. Det är blott närmast Strömstad, som man under en qvarts timme passerar öppen sjö. Eugenia är ock det angenämaste passagerarefartyg man kan önska sig. Ehuru det är ganska snabbgående, går det dock förvånande stilla och jemnt utan all skakning och ryckningar, och i sjögäng äro dess rörelser mjuka och derför föga påkostande. En färd med Eugenia på den, särdeles närmast Kristiania underbart sköna Kristianiafjorden synes ensamt vara en tillräcklig lockelse för badgäster att taga denna väg. En vackrare färå gör man ej mångenstädes i Enropa. Jernvägsresan genom Wermland och Norge är ej heller att förakta, ehuru visserligen långa sträckor förekomma, som ej erbjuda något af intresse. Sedan man vid Laxå lemnat Göteborgsvägen, träffar man vid hvarje station samt äfven dessemellan vackra nejder, tills man passerat Degerfors; men sedan finnes intet värdt någon synnerlig uppmärksamhet förr, än på andra sidan Carlstad, der man mellan Kils och Fagerås stationer passerar den höga bron öfver Nors-elfven, Denna bro synes dock ej från jernvägen så hög, som den verkligen är; man märker ej att man är så högt öfver vattenytan som i ett kyrktorn. Från Fagerås blifva utsigterna mera omvexlande; jernvägen slingrar sig fram genom ett landskap, uppfyldt af småsjöar och bekransadt af skogbeväxta höjder. Den vackraste delen af vägen är mellan Arvika och Åmots station, hvilken senare station torde vara den vackrast belägna i Sverige. Men sedan vidtager en ödslig och ful vägsträcka längt öfver riksgränsen. Man ser föga af OCharlottenbergs storartade bruksanläggningar, man vet ej af när man passerar gränsen, ej heller när man far förbi valplstsen vid Medskog, der svenskarne 1814 under en oskicklig anförare med ett stätligt namn af norrmännen erhöllo en ganska försvarlig påpackning. Då man nalkas Kongsvinger, förändrar sig landskapet. Man inträder der i Glommens väldiga floddal, omgifven af omvexlande, mäktiga höjder. Man följer Glommen ända tills den faller i den stora sjön Öjeren vid Lilleströmmens station, en timmes väg från Kristiania. Vid vagnombytet i Charlottenberg bör man sätta sig på högra sidan i kupen, d; v.s. vid den sida, från hvilken man stigerin, ty på denna sida ligga alla de vackra utsigterna ända till Lilleströmmen. Der vexlas åter vagnar och man bör då välja venstra sidan, elier den, från hvilken man der stiger in; dock lär man der sällan få tillfälle välja plats, åtminstone i tredje klassens vagnar, ty de