Aftonbladet – 13 juli 1872, sida 2

kinder, färgade i ljusrödt, de små öronen gjorde hela hennes utseende obeskrifligt förtjusande. När hon steg in i kupn — klädd uti en tang svart sidenklädning, förhöjd genom en pelsbebrämad reskappa, en liten svart cråpehatt, bjert stickande åf mot den briljanta hyn, och det gyllene håret böljande öfver skuldrorna, var hon verkligen värd den uppmärksamhet, hon hos hvarje förbigående väckte — hon undgick ej heller att framkalla ett lifligt bifall hos alla och qvarlemnade kanske ett oförgätligt minne hos några. Dä de stego ur vid första anhaltsstation, hade de 10 å 12 mil landväg att tillryggalägga innan ÅAriscedwyi uppnåddes. Mr Trehernes ekipage väntade dem vid stationen, en be qväm, gammalmodig vagn, förspänd med ett par präktiga, stålgråa hästar, körda af den gamle hederlige Jervis, hvilken varit kusk på Ariscedwyn i all sin tid och mycket väl kände till mr William Treherne. Då han vände sig om och belsade på mr William, uppsnappade han en skymt af den anga ladyn, som just steg upp i åkdonet. När betjenten hoppat upp bredvid Jervis h böotarne satte sig i rörelse, utbrast han: : 5, homas, jag nånsin sett ett sigte. Qia rel Broissart det viset, skKullo det sofat fig att non fog platsen från vår käre Ove fagrare sett j ; t en sor hedröfvelse för alt folket pu riecedwyn att för lora hoppet om atv su rs till husbonde, ty, som sagdt, ban var af den iäg: klassen ända till afguderi älskad, och till följd dera: uppfattade de ingalunda med välbehag mile du Broissarts anspråk på eganderätten. Hon å sin sida visste, lik många andra, som från en låg semhällsställning helt Hä