Aftonbladet – 12 juli 1872, sida 2

irenade Rikena skola anses hafva räd att stå sitt sändebud i hufvudstaden vid Sunt. BENTE skottets vägnar uppläste i nationalförsamgens möte den 6 dennes om traktaten, yr blott en torr, intresselös framställning densammas bestämmelser i jemförelse med ? aktaten i Frankfurt. Om man också an-? r sig kunna gilla, att utskottet, för att il nna sak förekomma en diskussion, somla tt kunde urarta till en passionerad strid? ellan de starkt upphetsade partierna, har d hållit sig från alla yttringar af tadel elr erkännande, förebrår man det dock, att 1 ela betänkandet är hållet i en alltför kall och ! kgiltig affärston. För öfrigt har Broglie på ! ere ställen i rapporten gifvit regeringen små idohngg, ehuru på ett mycket försigtigt! ch förblommeradt sätt. Med afseende på j! et vunna resultatet heter det sålunda blott: Reger har upprepade gånger förklaat för a tt det hade varit omöjligt för! en att åstadkomma bättre vilkor, huru myc! et den än yrkade derpå. Attirapporten ske yttras nägot om att utskottet ansåg etta för gifvet, uppfattas som ett tvifvel å Thiers ord. Flere exempel af sammaj amma slag anföras. Hufvudsaken är emel ertid att traktaten, såsom redan är bekant, ästan enhälligt ratificerades, och då man iu är sysselsatt med förberedelser till det tora länet, skall näppeligen något parti åga utsätta Frankrike för nya skakningar senom försök att framtvinga förändringar i egeringens sammansättning. . Den koalition meltan de Mönarkika partien inom franska nationalförsamingen, som på senaste tiden — omedelbart öre afslutandet af fransk-tyska traktaten — commit till stånd, är i Paris fortfarande ett iufvudföremål för pressens uppmärksamhet. De republikanska tidningarna meddela alltjemt: berättelser och rykten om denna koalitions hemliga planer att störta Thiers och senom en statskupp införa monarkien, Deputeraden Choiseul (af venstra centern), heter det, hade gifvit Thiers de utförligaste meddelanden om de sammansvurnes afsigter, hvarefter presidenten rådgjorde med sina förtrogna vänner om utomordenliga säkerhetsåtgärder. Man förenade sig dock slutligen om att först afbida resultatet af samsammanträdet den 6 (omröstningen angående traktaten). Då detta fick en mot förväntan lycklig utgång, uppgaf Thiers åter den plan han en tid bortåt hyst att anförtro öfverbefälet öfver hären åt två repulikanske generaler, Chanzy och Faidherbe, i stället för Mac Mahon och Ladmirault. Så berätta flere republikanska tidningar; men det är skäl att tro att större delen af dessa meddelanden bero på lösa rykten. Den officiösa Bien public yttrar nemligen den 6 dennes med eftertryck, att alla berättelser om en sammansvärjning eller en förestående upplösning af församlingen varitogrundade, samt att Mac Mahon aftonen förut besökt Thiers och mycket vänskapligt och förtroligt samtalat med honom. Man kan således på goda skäl antaga, att Thiers och högern tillsvidare slutit om icke fred så åtminstone va penstillestånd med hvarandra. En tidning vill till och med veta, att Thiers haft ett samtal med Saint Marc Girardin, högra cen terns chef och medlem af deputationen den 20 Juni. Venstern finner sig emellertid nå got bedragen i sin väntan och förnärmad öf ver att republikens president åter gjort en af sina oberäkneliga omsvängningar och nu visat sig tillmötesgående mot högern. General Trochu, hvilken, såsom vi förut omnämnt, nedlagt sitt mandat såsom med lem af nationalförsamlingen, har tillställ sina valmän i Bretagne ett bref, i hvilke han redogör för orsakerna till sitt afträ dande från den politiska skådeplatsen. Har yttrar här bland annat: Jag har under min korta parlamentariska bana förblifvit de liberalt-konservativa ideer jag under hela mitt lif omfattat, trogen Helt och hållet främmande för de-politiska partien, deras passioner och ärelystnader tillhör jag det enda (tyvärr. ännu icke or ganiserade) parti, som enligt min tanke skulle vara i stånd att regera och rädda landet. Jag menar det sociala parti, som borde för sona allt hederligt folk och förena det till en strid på lif och död mot påssionens och anarkiens män. I denna mening skulle jag ha önskat, att religionen med den sjelfupp offringens anda, som gifver henne en så upphöjd karakter, blifvit lagd till grund för en reform af den nationella uppfostran och de allmänna sederna, att armorganisatio nens verk tillika inneburit vår nationell: pånyttfödelse och att landet, i stället fö! att under inverkan af partiandan och oft: äfven endast af personligt hat uppsöka de ansvarige upphofsmännen till den olycka af hvilken det hemsökts, förklarat sig sjel ansvarigt derför och gjort denna högtidlig: förklaring till utgångspunkt för ett nyt tidehvarf af sedlig storhet, sanning och rätt visa, äfvensom af försoning och fred. Mei dessa åsigter ha icke lyckats göra sig gäl lande. Utsliten af händelserna, har jag hvar ken förmåga eller helsa till att fortsätt striden: Jag Hyser deh förhöppningen, at nye män, inspirerade af ögonblickets stor iningom förlika sig med den föreslagr