Aftonbladet – 12 juli 1872, sida 2

inte fins någonting jemförligt med George i verlden. Han -blir väl så måttligt magnifik nu. Troligen kommer du inte att tycka om honom, Elfrida, och om du gör det, så blir det lönlös möda. Hvarföre det? frågade hon. Derför att han afskyr könet — han talar knappast med fruntimmer och är nätt och jemnt höflig i sällskapslifvet. Tycka fruntimren om honom ? sade Frida. Åh ja, så der! dussintals bli kära i honom för hans vackra utseende — men det länder dem till föga gagn, ty han är ordentligt qvinnohatare. William. kunde beqväma sig att erkänna George som vacker, emedan han sjelf såg så bra ut; kusinens öfriga företräden teg han med: Så besynnerligt,,sadeElfrida kort. Hon var klok nog att inse, det hon åkulle förarga sin man, om hon försökte taga den okände fränvarandes parti; hans yttranden hade emellertid kittlat hennes nyfikenhet att få se qvinnohataren och sjelf erfara,i fall han skulle klassificera henne också till det öfriga könet, eller om han möjligen skulle moderera sitt hat mot henne. Williams röst afbröt hennes funderingar. Nå, Frida, vill du fara eller inte? Min önskan är, att vi antaga invitationen. Gör som du vill, William. Det är mig likgiltigt. Och så tycktes det verkligen vara för den lilla, utmattåde varelsen, som låg der lutad imot koddarne. i Då hon drog sig. till minnes den gamle ihr Trekernes alltid eniot: henne visade stora godhet, de lysatde beskrifningar; hom fått på Ariscedwyn samt allt det fördelaktiga bon af misserna Plimpton hört om den älskliga Agnes Treberne; borjade hon vå smfr