Aftonbladet – 11 juli 1872, sida 2

Vill ni inte stiga in i matsalen i stället för att stå här ute? Då hon kommit in, borde hon väl tagit sin nya syster i famn och välkomnat henne, men ögonblicket för presentationen var öf. ver och dermed äfven tiden för omfamningen, Dora fann olämpligt att göra det cebh förbigick derför hela den ceremonien och tittade blott nyfiket på den älskliga Elfrida, som trövr stödde sig vid mannens arm och helt svagt belys: åf det dunkla skenet från ett osnoppadt talgljus. William skulle försöka att slå bort den allmänna iörlägen heten och sade: Du är inte mycket öfverraskad att se, att jag är gift, Dora, eller hur? Jag kan knappast fatta det, svarade hon, vi hafva inte hört ett ord derom. Nej, det kan jag väl tro,då jag inte berättat det, i alla fall vet du det nu; hvar är mamma? Hon håller visst på att kläda sig, åtminstone är Emma hos henne. Hvad är det för väsen ? Det kunde man, väl fråga. Angenäma ljud att höra vid sin första hemkomst — det var nemligen den gamla ladyns hysteriska attacker, hvilka alltid voro ett tillkännagifvande af någon ovanlig eller häftig sinnesrörelse, vare sig förskräckelse, öfverraskning eller vrede. Det är mamma, utbrast Dora, jag förmodar att er plötsliga ankomst har enerverat henne. Jag måste gå upp, sade hon och lemnade dem, Mycket trefligt, sade William efter en paus. Men för fan, hvarföre få vi inte ljus hit? Han gick till klocksträngen och ryckte häftigt uti den. Hans vrede var i stigande öfver det oartiga mottagande de rönte, Hyarför i all verldens namn tar ni