alla dessa fina känslor af heder och ärlig het, som blifvit honom medfödda, och som nu slagit så ÅLgn rötter, at deras uppryckande skulld blifva honom ett svårt ar: ete. Den striden skall dock snart upphöra. Det ögonblick nalkas säkert, om ock lång samt, då inga egodelar, rikedomar eller löften om joraisk vinning skola locka honem till ett falskt spel med det dyrharaste han egde — sitt hjerta. George Treberne går sitt öde raskare till mötes; det är honom nu helt nära. TJUGUANDRA KAPITLET. Man ogh hugtru, Det var en mörk, stormig natt utanför Marseille; på sjön gingo vågorna höga, trotsigt kastande på hvarandra sitt fräsande skum med detta dofva tordönslika dån, som är så gripande melankoliskt. En dyster natt för ångbåten Vectis, som, kommande från Malta, skulle in i Marseilles hamn, öch ännu dystrare för dess många passagerare, som hatt den obehagligaste resa ända från embarkeringsstället och många gånger under densamma ångrat, att de ej tagit vägen rundt omkring. Detta är visserligen en kortare passage, men de fleste, som gjort , tänka dörpa med ep rysning, då tygune dagars storm skall uthärdas på en af passagerare och fraktgods öfverfylld ångbåt. Glädjen var derför stor, då Marseills hamn ändtligen uppnåddes och man hade hopp att snart vara 1 land, I brådskan att känna älg på fast mark och Komma ifrån den qvalmiga atmosferen i hytten och salongen, försakade mån gerna en och annan af de små egekter, som i den allmänna oredan byttes hört ellep blefvo alldeles qvarlemtade På