RR RA —M MS rr skulle återkomma förr än alla gått till hvila och troligen ej förr än de sofyo, Du skulle inte plåga honom så mygket, Höelåne, sade Agnes, ledsen öfver sin broders lynne. Jag har så många gånger sagt dig, huru han hatar att tvingas att sjunga. Han hade nog sjungit mera, om du inte hade bråkat med honom. Kors, inte kunde jag veta det:, svarade Hölåne, Jag ville att han skulle sjunga derför att det roar mig att höra, Tycker du inte han är bra ohöflig, morfar? sade hon, vädjande till denne sistnämnde, Jag tror inte din kusin är rätt frisk, mitt barn, svarade henne morfadren. Han s fi ut som om han varit ur humör. Agnes, vill du inte spela lite för 0887 Det vore så angenämt. Agnes valde de gamla walesska melodierna, med deras granna variationer, och spelade dem utmärkt bra. Ljudet deraf EN den vandrandes öra, der han gick fram och åter på sapdgångerna utanför, rökande sin cigarr, Jag tror icke Hän kände sig belåtnare af medvetandet att han istället kunnat sitta derinne, ty han älskade sin syster och visste alltför väl att hans uppförengs hade gjort henne ledsen. Och än dock, hvad hökom gjelf vjdkom, fann han sig bättre utanför, ty Bsyhen af kusinen med sin skönhet, hvaruppå simpelheten hade satt sin prägel, gjorde honom nästan galen. Han kände för hvarje stand han tillbragte i henpes pärhet, hvilken stor vinst han kunde draga blott genom att tycka litet om henne; men med detsamma kinde han ock, huru omöjligt detta var för honöm, göra hvad han än ville, och tanken på allt hvad ban förlorade derigenom kom honom att afsky henne ännn mera. Han ströd med sig sjelf och försökte att trampa j stoltet