Article Image
rade han några gripande ord. Detär utan tvifvel en vådlig färd, men en man af min samhällsställning måste lysa med stora föredömen. Fär derneslandet Frankrike, kallar sin son-. Thiers hade tillbjudit honom finansministers-portföljen, och han hade motvilligt, men af pligt samtyckt Han kunde måhända på detta sätt göra ordningen och den kejserliga familjens sak en tjenst. ;onapartismens framtid hvilade i någon mån på honom. Han reste, men dessförinnan hade hr Grant i hans händer öfverlemnat en större summa, insamlad i London till nödlidande franska familjers bästa. Hertigen ville, innan han lemnade London, utöfva en kärlekstjenst. Han ville personligen se dessa familjer och låta penninggåfvan åtföljas af några religiöst väckande ord. Den 19 Februari skref hertigen från Paris, att han var mycket verksam i fråga om det stora statslånet, och att hr Matheson redan i förtroende fått franska regeringens tillbud på detsamma. Men härom finge ingenting talas, icke ens till hr Matheson sjelf. Thiers, skref han vidare, imnade bilda en ny ministör, till hälften af orleanister, till hälften af bonapartister, bland hvilka senare vore Rouher. vår ledare-, och han, hertigen sjelf. Den 7 Mars skref hertigen från Berlin till sin vän i London, att freden var undertecknad, tack vare den starka tryckning han, hertigen, lyckats atöfva på Bismarck, som icke ville gifva med sig förr än han erfor, att hertig de Balun var atsedd till finansminister. Handel och näringar börja under denna utsigt åter att lifvas; men valen ha utfallit i republikanskt syfte, och han; hertigen, fick vid de senaste valen i Paris 11.000 röster mindre än vid de förra, hvilken utgång för tillfället afstänger honom från deltagande i len inre politiken. Desto ifrigare sysslar han ned den högre. Han vistas fortfarande i Berlin, för att vaka öfver Frankrikes väl och korsa Bismarcks sataniska planer. Men han känner sig icke lycklig. Statsmannalifvet misshagarhonom; han önskar dagligen vara en fattig arbetare, lefvande fjerran från ett förderfvadt och osedligt samhälle. Han hade nödgats inlåta sig på ett envig med grefve von Arnim, som hade smädat Frankrike, men fick en lämplig tillrättavisning af hertigens värja. Det är nu fråga om att han skall resa som transk ambassadör till Petersburg, men han vill ej samtycka härtill, innan han rådfrågat sin familj o. s. v. Brefvet lyktades med den önskan, att vännen Grant ville sända honom 75,000 francs; enär de tyske barbarerne lagt denna brandskatt på hans egendom Balun och hotade sälja den, om det dröjde med brandskattens gäldande. -Grant sände genast den äskade summan och mottog kort derefter ett tacksägelsebref från hertigen. Emellertid började Grant oroas öfver det omtalade milliardlånets framgång. För att luj honom sände hertigen en -afskrift af lånfördraet-, som han sade redan vara uppsatt, fastän let dröjän med dess sista handläggning. I denna afskrift skyldra namnen Thiers,Pouyeruertior, Barthelemy S:t Hilaire 6. 8. vi, och lånets upptagande öfverlemnas åt firmorna Mactaggart Grant och Matheson. Med afskriften följde en önskan, att Grant ville sända hertigen ett lån på 2000 pund, ty denne vore nu sysselsatt med att uppföra kyrka, arbetarebostäder 0. s, Vv, på sin egendom Balun, hvilket kräfde mycket penningar. Grant skickade omedelbart den äskade summan. Så förflöt någon tid, utan att Grant fick nya underrättelser om huru det stod med det väntade statslånet. Han fann då nödvändigt att sjelf resa till Paris. Här mottogs han med öppna armar af hertigen, som i förtroende meddelade honom, att han nu var ledamot af nationalförsamlingen. Hertigen förde honom till lagstiftarnes palats, skaffade honom en plats på åhörareläktaren, afiägsnade sjg, återvände om en stund och meddelade att han haft ett samtal med Thiers om lånet. Till sist började ändock Grant fatta misstankar, att icke allt stod rätt till: Han vände sig till Barthslemy S:t Hilaire, som upplyste honom, att Thiers icke hade den ringaste kunskap om en hr Natals eller grefve de Natals eller hertig de Baluns tillvaro, och att han ieke gifvit någon menniska i uppdrag att åstadkomma ett lån. Grant vände Fd till domstolen, och den förmente hertigen blef då ändtligen afslöjad som en ar de djerfvagste och fräckaste skälmar i Paris. som redan förut plundrat bankiren Pereire och åtskilliga andra penpingmän. Men tillika kom vid detta domstolsförhör i dagen, att han verkligen stått i förbindelse med familjen Bonaparte och gjort denna e väsentlig tjenst. När nemligen prins Pierre Bonaparte stod tilltalad för mord på Victor Noir, nppträdde inför domstolen en hr Natel, som först talade om sin sjelfständiga ställning som rik man, derefter om sin fullkomliga oväld i politik och al (ligen vitnade, att Victor Noir slog prinsen en örfil, innan denhe nedsköt honom. ; . På detta vitnesmål blef prinsen frikänd. Som sakförare åt skälmen uppträdde den från flere ruskiga rättegångar kände imperialisten Lachaud. Denne påstod, att domstolen ej hade med saken att göra, enär brottet tilldragit Ed i England. Men enär hr Natal plundrat äfven fransmän, och en del af de knep,. hvarmed han fört den britiske köpmannen bakom ljuset, hade föröfvats på fransk jord, dömdes han till 7 års fängelse, 1606 francs böter och 30,000 francs skadestånd åt br Mactaggart Grant.

8 juli 1872, sida 4

Thumbnail