Grundskatterna. Vi fortsätta i dag meddelandet af några af de under senaste riksdag afgifna märkligare yttranden rörande frågan om grundskatternas afskaffande, och vända vi oss i dag till Första kammaren, återgifvande hrr v. Ehrenheims, frih. De Geers och Fåhrai anföranden. Hr von Ehbrenheim. Då den lika gamla som stora frågan om grundskatterna nu för första gången efter den nya riksdagsordningens arntagande med allvarlig uppsyn ser emot oss i etta utskottsbetänkande; så torde det vara skäl att också åt denna fråga egiia en allvarsam pröfning. Den första synpunkten är utan tvifvel här såsom ofta, om icke alltid, rättvisan. Jag är i det fallet lycklig att kunna instämma med den förste talaren, då han sade, att denna fråga beror på, om grundskatterna äro en skatt eller en ränta på jorden. Jag besvarar dock denna fråga alldeles olika med honom, ty efter min uppfattning äro grundskatterna numera, sedan 1869 års förordning genomfördes, fullkomligt att anse som en ränta. De hafva nemligen länge varit oförändrade, och om någon förändring skett, så har den alltid fjått ut på deras minskning, hvaremot de aldrig blifvit ökade. om icke-i följd af ett års stegrade pris den tid de utgingo i persedlar: Hvarje sådan tillökning har emellertid nu blifvit omöjliggjord genom 1869