delser på sinnet. Med förfäran insåg har nu att hans dotter gifvit bort sin hand, utar att gifva sitt hjerta. Och hvarför? Deruti låg just den hemlighet, som han icke kunde tyda... Han förebrådde sig -att ieke mere hafva sökt vinna hennes förtroende och för mått hennes hjerta att öppna sig under der korta, nyss förflutna Månaden. sDock sade han för sig sjelf, om Grace härut icke lyckats, huru skulle väl jag då kunna hoppas på framgång. Det är alltsamman; mycket sorgligt — gifve Gud vi aldrig set honom, men pu är det för sent att önska man måste blott göra det bästa möjliga a de närvarande förhållandena, han återtog sin läsning, men blef snart störd af betjen tem som inkom med ett uppbrutet bref ihan en. Det här hittades i den vagn mr och mr: Treherne begagnade från kyrkan i dag Stalldrängen fick sexdet nyss, då han skull göra ren vågnen. Brudparet häde nemligen begagnat dokto: Salisburys ekipage, då de återvände frå: vigseln, men efter den sena middagen had de en hyrd vagn. Doktorn tog brefvet oci betraktade det. Det var samma bref Wil liam på morgonen fått från sin mor och se dan saknat. Det tillhör mr Treherne, sade han til betjenten, Han har säkerligen dragit upj det med näsduken, Jag skalllemnadet till baka. Då doktor Salisbury blef ensam, känd han en dragningskraft till det tunna bref vet och han betraktade det ånyo. Det va tydligen ett utländskt; det stämplade kuver tet bar Treherneska vapnet. Dettakund han svårligen underlåta att igenkänna, syn nerligast som det på senare tider någr gånger varit föremål för hans uppmärksam