olyckliga brefvet, till dess han har farit till Euröpa, då jag, ifall han ite skulle fråga derefter, gerna kan bränna upp det och försöka glömma bort alltsammans. Och detta gjorde han också — ty William Treherne var antingen alltför upptagen af beredelserna till den förestående resan eller af de nya förhållanden, hvari han befann sig, för att kunna tänka på det bort tappade brefvet, och om han äfven gjorde det någon gång, var det under förmodan att han glömt det på klubben, och då innehållet icke var af annan natur än att hvem som helst kunde läsa det, så blef aldrig någon efterfrågan gjord derom. Den följande dagen återförde han sin hustru till hennes föräldrar såsom han hade lofvat; och fastän de dagar, som återstodo till dess fartyget skulle anlända från Calcutta, tillbragtes svårmodigt, stilla och med nedstämda sinnen — så fingo de dock vära tillsammans; och alla medlemmarne af den lilla familjen gömde dem: länge i ett kärt minne. När slutligen skilsmessan kom, aflopp den vida lugnare än hvad både doktor Salisbury och William Treherne hade hoppats. Elfrida hade inga vidare känsloutbrott efter bröllopsdagen. Sedan dess hade hon varit helt passiv och syntes nöjd. De gingo således ombord på den återvändande post båt, som den 14 December, med ånga uppe, långsamt stack ut ur Madras hamn, liksom ville den ogerna slita från hvarandra dessa älskande hjertan. Några få timmar derefter syntes fartyget blott såsom en prick på det vida håtvet, och en lång strimma rök, som småningom spred sig-öfver horisonten och blandade sig med molnen,-var allt som kunde skönjas och fanns qvar, för att på minna Salisburyska familjen att deras älsk